Herr talman! Jag tror att man ständigt måste ställa sig den frågan: Har vi gjort tillräckligt? Vad mer kan vi göra? Så länge vi ser lidandet och alla övergrepp som sker i hela Syrien men också nu när vi diskuterar Afrin måste vi fråga oss: Vad mer kan vi göra? Vi är fullt upptagna varje dag på Utrikesdepartementet med att fråga: Hur kan vi leda frågan vidare? Jag hörde inga förslag på exakt vad vi kan göra.
Vi måste agera långsiktigt för att skapa förutsättningar för fred och försoning i Syrien. En fredlig politisk lösning i landet är vad vi vill ha. Vi har inga militära maktmedel. Vi kan inte gå in med bomber, flygplan eller annat. Det är inte den lösningen vi förespråkar, utan vi förespråkar en politisk lösning. Därför måste vi verka både i EU och i FN.
Just nu är vägen framåt det som vi har arbetat både effektivt och hårt, vill jag påstå, för att åstadkomma, med resolutionen om eldupphör. Det menar vi är ett första steg. Just nu handlar det om att rädda liv och lindra nöd med hjälp av resolutionen. Som Yasmine Posio Nilsson vet och har hört är implementeringen alldeles undermålig. I stället har man i skydd av detta begått fler övergrepp och vidtagit fler militära åtgärder.
Men vi fortsätter att verka bilateralt, genom både EU och FN, för en politisk lösning, landsomfattande eldupphör och fullt humanitärt tillträde. Hittills har det egentligen bara skett på några ställen i Syrien, men det är alldeles otillräckligt.
Vi stöder förstås också den outtröttlige Staffan de Mistura, som är FN:s Syriensändebud. Han rapporterade senast på vårt utrikesministermöte att han har att kämpa mot en sorts obönhörlig militär attackplan som så att säga fortfarande rullar fram.
Turkiet har åberopat olika skäl för att intervenera militärt i norra Syrien. Bland annat har de hänvisat till rätten till självförsvar i enlighet med FN-stadgans artikel 51. Men denna självförsvarsrätt i FN-stadgan åtföljs av en rad villkor. Ett sådant villkor är att våldet ska vara nödvändigt och proportionerligt och att det ska finnas tydliga och rättsligt fastställda krav. Mot bakgrund av vad vi vet är vår bedömning att Turkiets agerande gentemot den turkiska gruppen YPG inte kan rättfärdigas genom en referens till självförsvarsrätten. Det är viktigt att säga att vi inte tiger still; det gör vi inte. Vi har verkligen uttalat oss, och vi agerar i de internationella relationerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Både i ett nationellt och i ett regionalt perspektiv är det dessutom mycket oroande att Turkiets relationer med kurderna fortsätter att försämras. Vi menar att en återupptagen fredsprocess skulle få positiva konsekvenser också i Syrien och i regionen som helhet. Man måste fortsätta att hävda att det vore vägen framåt, inte våldet.