Herr talman! Jag är glad att Lars Wegendal erkänner att regeringen har den ambitionen och trycker på idrottsrörelsen i jämställdhetsfrågorna. Jag kan dela Lars Wegendals upprördhet över de olika tillkortakommandena. Det går inte tillräckligt fort. Jag betonade det i mitt anförande.
Vi får överväga - vi har förtroende och kommer att fortsätta att ha förtroende för idrottsrörelsen på så många områden - varför det här inte fungerar. Det är en attitydförändring som måste till. Det handlar inte bara om hur flickor behandlas. Det är lite av en myt att de alltid får de sämsta träningstiderna och så vidare, men det finns sådana exempel som Lars Wegendal tar upp.
För övrigt går det alldeles för långsamt i hbt-frågorna. Det är fortfarande nästan en omöjlighet för en manlig fotbolls- eller ishockeyspelare att, som man säger, komma ur garderoben. Det är så som det upplevs, och det är inte acceptabelt. Det är någonting som vi absolut måste arbeta med.
Jag håller helt med Lars Wegendal om att det inte bara är idrotten som har möjligheten att stå bakom och driva stora evenemang; framför allt måste näringslivet engageras. Det kommer aldrig att gå att genomdriva ens ett halvstort internationellt mästerskap utan att samhället i stort finns med. Där behövs engagemang och entusiasm precis såsom beskrivs här.
Det här är inte ett avslutat kapital för regeringen, utan man fortsätter naturligtvis att arbeta för att skapa en policy och en plattform där de här frågorna kan behandlas på ett bra och riktigt sätt så att vi får stora evenemang till Sverige, åtminstone så stora som vårt lilla land kan hantera.