Fru talman! Detta ärende har egentligen två delar. Det handlar dels om lagändringar för att möjliggöra de så kallade etableringsjobben, dels kontroll inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Jag tänker säga något om båda dessa frågor.
Etableringsjobben utgör tyvärr ett av många exempel på hur januarikonstellationen lyckas skapa problem där andra söker och finner lösningar. Etableringsjobben är i grunden en väldigt bra idé, som också min kamrat från Socialdemokraterna redogjort väl för. Parterna på arbetsmarknaden, fack och arbetsgivare, har tagit ett stort ansvar och kommit fram till en principöverenskommelse, en flexibel konstruktion som innebär att man får till ett trepartssamarbete. Staten går in med en del pengar. Parterna ser till att personer som möter strukturella problem att komma in på arbetsmarknaden, i det här fallet nyanlända och långtidsarbetslösa, lättare kan komma in. Individen får en lön från arbetsgivaren och samtidigt en individuell subvention i form av en ersättning som ingår i lönen. Det gör sammantaget att det blir fråga om en värdig inkomst för den som arbetar, samtidigt som man försvårar för fusk och lönedumpning. Lönedumpning verkar snarare ha varit en central poäng med de typer av konstruktioner som tidigare presenterats av de borgerliga partierna.
Principöverenskommelsen kom till under våren 2018. Då inleddes ett arbete hos regeringen för att få till en praktisk lösning. Men så kom ju valet och därefter det olycksaliga januariavtalet. Där har Centern och Liberalerna, två partier vars starka förakt för organiserade arbetstagare motsvaras av lika framträdande brist på förståelse för hur arbetsmarknaden fungerar, fått in krav på att även företag utan kollektivavtal ska omfattas i den kommande konstruktionen. Detta är lite lustigt, med tanke på att hela den struktur som har fött fram den här lösningen bygger på att organiserade parter kommer överens i kollektivavtal. Dessutom har man petat in krav på att även bemanningsföretag ska omfattas, vilket också är märkligt, dels för att det är dåligt att premiera en sådan utveckling på arbetsmarknaden, dels för att det introducerar en ytterligare part i en situation där flera parter redan är involverade.
Detta är dessvärre ganska typiskt för den situation vi har hamnat i, med Centern och Liberalerna tassande och hojtande runt arbetsmarknadspolitiken. Det ser vi också exempel på när det kommer till hanteringen av Arbetsförmedlingen och diskussionen om arbetsrätten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förutsättningar för etableringsjobb och vissa frågor om kon-troll inom den arbets-marknadspolitiska verksamheten
Vänsterpartiet har framfört att etableringsjobben bör införas i enlighet med parternas principöverenskommelse. Därför avvisade vi till exempel de beräkningar som fanns med runt detta i regeringens budgetproposition. Det återstår fortfarande att se hur subventionerna som man planerar att ge kommer att användas inom olika branscher i förhållande till de villkor som kollektivavtalen stipulerar inom de branscherna. Den här osäkerheten är något som också ställer särskilda krav på kommande uppföljning och utvärdering.
Men givet att själva grundkonstruktionen är bra och att det är angeläget att åtgärderna kommer till stånd, särskilt när vi vet att arbetslösheten nu ökar dramatiskt, ställer vi oss bakom de förslag som regeringen lägger fram i den aktuella propositionen och som handlar om att skapa juridiska förutsättningar för att etableringsjobb ska kunna införas.
Fru talman! Den andra frågan i det här betänkandet handlar, som jag sa tidigare, om kontroll inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Regeringen föreslår att kreditinstitut och försäkringsgivare ska bli skyldiga att lämna vissa uppgifter till Arbetsförmedlingen. Det är bra. Från Vänsterpartiets sida stöder vi även det förslaget.
Det som är beklagligt här är att problemen med arbetsgivare som utnyttjar arbetsmarknadspolitiska stöd är omfattande, allvarliga och välkända. Ändå råder en sådan saktfärdighet hos regeringen och stödpartierna. Man trippar runt problemkomplexet.
Jag tror att detta säger någonting mer allmänt om prioriteringar och maktförhållanden i vårt samhälle. Det har under flera årtionden funnits en stark tendens att uttrycka en stor oro för att människor ska överutnyttja eller fuska med olika typer av ersättningar från sociala försäkringar och stödsystem. Det har förts många bekymrade debatter. Det har utretts. Det har tillsatts delegationer. Samtidigt har dessa system urholkats i förhållande till löneutvecklingen i samhället. En alltmer rigorös kontrollregim har ändå vuxit fram runt de här rättigheterna.
Men när det gäller arbetsgivare och bättre bemedlade sociala skikt i samhället är det ganska ofta en saktfärdighet och ett trippande när det kommer till överutnyttjande och ibland systematisk brottslighet med skatter, stöd, avdrag, subventioner och så vidare. Klasstillhörigheten är förmildrande omständighet, för att citera det viktiga västsvenska politiska eposet Bängen trålar .
Den miljardrullning som sker under den pågående coronakrisen riskerar dessvärre att förstärka snarare än bryta med den här övergripande bilden, även om det också där görs en del goda insatser för att motverka fusk och utnyttjande. Men jag ska tillbaka till det aktuella ärendet och frågan om arbetsmarknadspolitiska stöd.
Vänsterpartiet ser ett stort värde i många av dessa stöd och subventioner för att få in fler på arbetsmarknaden. Samtidigt har vi länge och återkommande lyft fram problemen med fusk och utnyttjande, inte minst för att vi lyssnar på dem som är närmast verkligheten, nämligen de fackliga organisationerna.
De förslag som vi har borde egentligen inte vara det minsta kontroversiella. Några av dem nämns också i vårt särskilda yttrande i betänkandet. Arbetsgivare som anställer personal med subventioner ska vara skyldiga att utfärda arbetsintyg när anställningen upphör. Vi föreslår en kartläggning av löner och arbetsvillkor, differentierad efter bransch och utländsk bakgrund, när det är aktuellt med subventionerade anställningar. Vi menar att det borde vara självklart att Arbetsförmedlingen överlägger med fackliga organisationer och lägger stor vikt vid deras yttranden, eftersom de ofta har kännedom om hur arbetsgivaren agerat mot tidigare anställda. Detta är högst rimliga saker att vara eniga om, skulle man kunna tro, men det är förslag som har avvisats av de andra partierna vid flera tillfällen. Det är beklagligt, men vi kommer att fortsätta att lägga fram dessa och andra förslag för att anpassa politiken efter verklighetens behov.