Fru talman! Vilken härlig avslutning på den här underbara sommardagen i kammaren och vissa konkurrensfrågor! Kan det bli bättre än så? Knappast.
Vi har att debattera vissa konkurrensfrågor i kväll. Jag ska inte vara föredömligt kort, utan jag ska vara föredömligt svenskt lagom, tänkte jag, i mitt anförande.
Jag vill börja med att tala om vad konkurrens innebär med ett exempel hämtat direkt från verkligheten. I Ludvika kommun finns det sedan många år tillbaks en bowlinghall. Det är inget konstigt med det. Bowlinghallar finns det i många svenska städer.
Men bowlinghallen i Ludvika är ändå av de mer speciella slagen. Den drivs nämligen av kommunen.
Enligt en undersökning som organisationen Skattebetalarna gjorde för några år sedan subventionerades varje bowlingserie i Ludvika med 4-5 kronor av skattepengar. Det kanske låter lite, men vilket småföretag, annat privat företag, kan konkurrera med en verksamhet som finansieras med 5 skattekronor per bowlingserie? Vi kristdemokrater talar gärna om verklighetens folk, men den småföretagare som kan konkurrera med sådana villkor finns knappast i verkligheten.
Fru talman! Vi har fått en ganska bra genomgång, tycker jag, av det här betänkandet. Jag tänker därför avstå från att i detalj gå igenom det. Jag utgår från att samtliga ledamöter har all detaljkunskap på plats när det gäller betänkandets utformning.
Däremot kan jag inte låta bli att stanna vid några av de motioner som Socialdemokraterna har väckt. Där framkommer nämligen kravet på utvärdering och att man ska dra lärdom av för- och nackdelar med de privatiseringar, bolagiseringar och avregleringar som har genomförts de senaste åren. Det handlar bland annat om avregleringar som har skett inom posten, taxibranschen, telefonin, energi, flyg, järnväg och apotek, som vi tidigare har kunnat notera i debatten.
Det är naturligtvis viktigt att fråga sig hur avregleringarna har påverkat de här marknaderna. En del av dem domineras fortfarande av hel- eller halvstatliga företag. Det kan finnas risk för att en marknadsaktör är totaldominerande, det vill säga monopol ersätts av oligopol.
Redan 2005 kom emellertid Regelutredningen som innebar en samlad analys och utvärdering av de långsiktiga effekterna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och samhällsekonomin i olika delar i Sverige.
Konkurrensverkets rapport
Konkurrensen i Sverige
från 2007 gav en bred överblick av konkurrenssituationen på den svenska marknaden med särskilt fokus på energi- och byggmarknaden och övriga marknader med bristfällig konkurrens. Rapporten lämnade två generella rekommendationer. Dels skulle Konsumentverket ges i uppdrag att följa upp regelformandet på marknaden ur ett konsumentperspektiv, dels bör lagstödet för Konkurrensverkets uppgiftsinsamling moderniseras.
Som ett svar, eller som ett brev på posten om vi vill det, har Konsumentverket på dessa rekommendationer i regleringsbrevet för 2010 getts i uppdrag att utveckla en metod för att följa konsumenternas ställning på marknaden. Som en självklar följd av det kom i våras regeringen med en lagrådsremiss om en ny lag om uppgiftsskyldighet. Den syftar till att tillgodose de behov av uppgifter rörande marknads- och konkurrensförhållanden som Konkurrensverket behöver för att främja en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet samt en effektiv upphandling.
Dessutom ska Konkurrensverket analysera elmarknaden för konsumenterna. Det handlar bland annat om att identifiera och förklara de hinder som finns för att konsumenterna ska kunna göra rationella val på marknaden.
Det handlar helt enkelt om att stärka konsumenternas roll på elmarknaden. Det är för mig, för oss kristdemokrater oerhört viktigt. Jag är mycket glad för att vi tillsammans med våra allianskolleger i regeringen har tagit det här steget.
Fru talman! För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det ibland annat än ökad avreglering. Att vrida klockan tillbaka till ett Sverige där det som i Kuba eller Nordkorea bara finns ett statligt apotek är knappast möjligt.
Den så kallade Regelutredningen som presenterades under förra regeringen drog också den slutsatsen att återreglering varken var önskvärt eller möjligt. På pappret ser jag att oppositionen delar den uppfattningen. De skriver: Vi menar också att det inte är möjligt eller önskvärt att gå tillbaka till den situation som rådde före en om- eller avreglering.
Men hur går detta ihop med exempelvis Vänsterpartiets kongressbeslut för några veckor sedan? Då beslöt kongressen att partiet skulle gå till val på att återförstatliga apoteken. De menar alltså att Sverige åter ska sälla sig till den exklusiva skara av länder där staten äger apoteken och där ingen konkurrens tillåts.
I Vänsterpartiets Sverige kommer stressade föräldrar inte längre att ha möjlighet att handla Alvedon till sin febersjuka son eller dotter på Ica eller Willys. Det vore intressant att höra hur Socialdemokraternas och Miljöpartiets representanter ställer sig till en sådan politik. Är det en gemensam rödgrön politik att återförstatliga apoteken?
Med dessa ord, fru talman, vill jag gärna yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
I detta anförande instämde Anders Andersson (kd).