Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1.
Det som jag tycker är intressant är att det har kommit ett antal tillkännagivanden i den här frågan. Ett tillkännagivande innebär alltså att en majoritet i utskottet kräver att regeringen sätter i gång med ett arbete. Det har varit flera krav från vårt utskott, som tidigare hette lagutskottet. Det som är intressant att helt plötsligt är det inte längre tillkännagivanden som kommer i strid ström. Det kanske beror på att vi har fått ett regeringsskifte. Jag tycker att det nu är lite upp till bevis. Om man nu tycker att frågan om en översyn av namnlagen har varit viktig och så brådskande, varför är den inte brådskande nu när den har varit brådskande ända sedan 2001? Jag tycker att det är en fråga som man kan ställa.
Som tidigare talare har sagt hade vi en debatt här i samma fråga för nio månader sedan. Vad har hänt sedan dess? Ja, inte speciellt mycket. Dessutom påbörjade den tidigare regeringen ett arbete före valet för att titta på vad man skulle kunna ha för punkter i en utredning. Mycket av arbetet är alltså redan gjort. Där sade man att allting som har med förnamn, mellannamn och efternamn att göra behöver ses över. Redan där har man ett tydligt direktiv till utredningen. Internationell privaträtt kopplat till namn är också en intressant fråga, liksom handläggning av mål och ärenden enligt namnlagen.
Det finns väldigt tydliga direktiv redan nu som man skulle kunna lämna över till en utredning. Patent- och registreringsverket har dessutom sagt att det finns ett stort behov av att se över namnlagen. De har också specificerat vad som är problem. Det handlar om möjlighet för medborgare att ändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt. Många upplever att de gamla reglerna, som är drygt 20 år gamla, helt enkelt inte har följt med tiden. Man måste hitta en bättre balans mellan det allmännas behov av tydliga regler på det här området och enskildas önskemål och möjlighet att tillgodose dem.
I debatten har det kommit fram många relevanta synpunkter. En sak som jag skulle vilja ta upp gäller makar. Det är vanligt i dag att en kvinna gifter sig med en man och då antar mannens namn tillsammans med sitt gamla namn. Det har blivit allt vanligare. Tidigare var det självklart att hon tog över mannens namn. Nu är det allt fler som efterfrågar att mannen och kvinnan skulle kunna ha samma namn utan att man tar över den andras namn. Det förekommer självklart att en man tar över en kvinnas namn, men det är ovanligare. Önskemålet är att man skulle kunna skapa ett nytt gemensamt familjenamn, till exempel Larsson Nilsson, kanske inte det vackraste namnet. Men det är ett exempel på att man helt enkelt lägger ihop efternamnen. Därmed får mannen och kvinnan, eller två män och två kvinnor, ett gemensamt namn. Det skulle underlätta när man får barn. I dag kan barnen ha andra namn än föräldrarna, vilket kan ställa till problem. Det kan vara barn som har tillkommit i en samborelation. Om föräldrarna sedan gifter sig, antingen med den andra föräldern eller med någon annan, har man helt plötsligt en familj där nästan alla har olika efternamn. Det är några exempel. Sedan vet jag att min partikollega Börje Vestlund kommer att ta upp andra frågor när det gäller könsbyte.
Det här behöver moderniseras, och jag hoppas att det sker snarast.