Fru talman! Jag får tacka jordbruksministern även
för svaret på den här frågan.
Jag vill börja med att notera två saker till
riksdagens protokoll. Den ena saken är att det mitt
i all denna bedrövelse med renfrågan är välgörande
att det åtminstone i ett fall nu är fastslaget att en
sameby hade tre gånger mer renar än man hade rätt
till, dvs. 14 600 renar i stället för tillåtna 6 000.
Den andra saken är det initiativ som togs av
samebyn, och framför allt av landshövdingen i
Jämtlands län, där man nu har påbörjat
utslaktningen, så att man kommer ner till det
tillåtna antalet. Jag vill särskilt nämna det.
Jag är inte överens med jordbruksministern om
bedömningen att bestämmelserna fungerar bra.
Tvärtom tycker jag att det blir värre och värre. Vi
har nu råkat i delo med Norge också. Norge kräver
400 000 kr i skadestånd av svenska samebyar, för att
renarna kommer över till Norge. När jag i morse
åkte 9 mil till Vilhelmina för att flyga hit var det
också ren överallt efter vägen.
Jag vet inte varifrån jordbruksministern har fått
uppgiften att det fungerar på länsstyrelserna. Förra
året var det 20 markägare i Västerbotten som
gjorde anmälningar till länsstyrelsen, men alla
framställningar lämnades utan åtgärd. Det gällde
fem samebyar.
Dessa bestämmelser ger alltså länsstyrelsen bara en
möjlighet, och de är inte tvingande. Man har också
verkligen sett till att följa detta att bestämmelserna
bara ger en möjlighet.
Det måste tas nya tag mot renplågan. Jag hoppas
att det är möjligt att ta samma initiativ som har
tagits av Handölsdalens sameby för att komma till
rätta med det här problemet.