Fru talman! Avstämningspunkterna infördes av Alliansen 2008, och ökningen har skett vid precis dessa avstämningspunkter. Tidigare bidrog Hans Eklind och hans allians till att ungefär 100 000 personer utförsäkrades vid en annan tidsgräns: stupstocken. Hans Eklind har rätt i att det är lika illa oavsett vem som sitter som kapten.
Men det som Hans Eklind inte svarar på är när rehabiliteringen inte fungerar. Det finns också fall där rehabiliteringen, hur bra den än fungerar, inte kommer att hinna bli klar i tid. Det finns de som blir sjuka två gånger under samma period och som hamnar vid dag 365, och det finns de som har långa behandlingar där det tar tid för sjukvården att hitta rätt metod, vilket gör att de kommer fram till dag 365.
Vänsterpartiet föreslår att man ska ha en rehabiliteringsskyldighet. Vi bidrar inte till några skattesänkningar. Tvärtom satsar vi och lägger vartenda öre på just den här typen av insatser. Vänsterpartiet föreslår också att Försäkringskassan ska åläggas en samordningsskyldighet, inte bara ett uppdrag, som det ser ut i dag. Där verkar vi, även om jag känner mig förvånad, vara eniga.
Frågan är om Hans Eklind och Kristdemokraterna är beredda att pytsa in resurser när det väl gäller. Så länge resurser inte finns och rehabiliteringen inte fungerar, är det de utförsäkrade - dessa personer, de sjuka, de försäkrade - som då ska ta risken, när de kanske inte fått rehabilitering och de utförsäkras vid dag 365? Eller ska vi ålägga myndigheter, sjukvård och andra en rehabiliteringsskyldighet samtidigt som vi ser till att de försäkrade får det som de har rätt till? Det är min fråga.