Herr talman! När Vänsterpartiet lägger fram förslag i den här kammaren om insolvens och överskuldsättning handlar det allt som oftast om hur det ska bli lättare för människor att bli av med sina skulder.
Det är förslag om bland annat kortare tid för skuldsanering, betalningsfria månader och slutgiltig preskriptionstid. Utöver det vill Vänsterpartiet alltså att överskuldsatta, till skillnad från låginkomsttagare eller vanliga löntagare, ska få mer i plånboken i tider av hög inflation.
Det här är ett dåligt förslag, inte bara därför att det spär på inflationen i stället för att motverka den utan också därför att det är högst orättvist mot den som har skött sig och betalat sina räkningar i tid.
Normalbeloppet justeras redan årligen utifrån rådande kostnadsläge. Det betyder att förbehållsbeloppet, alltså det belopp som någon som är överskuldsatt får behålla, redan tar hänsyn till exempelvis inflation. Den summa man får behålla extra om man har barn är väl tilltagen - upp till 5 200 kronor per barn och månad.
Dessutom, herr talman, är det väldigt lätt att fuska. Den som har löneutmätning kan till exempel hävda att han eller hon har en sjukdomsbild som gör att man måste bekosta dyra mediciner. Då tillåts avdrag för det utan att kontroller görs. På samma sätt kan man hävda att man har kostnader för barnomsorg eller resor till och från jobbet utan att behöva skicka in underlag. Den här typen av fusk är vanligt förekommande, och det gör att den som väntar på sina pengar får vänta ännu längre.
Jag vill därför fråga ledamoten: Vad är kostnaden för det förslag som ledamoten lägger fram? Vore det inte bättre att Kronofogden satsade sina resurser på att komma åt fusket?