Fru talman! Det var inte så att jag i mitt anförande endast lovordade och sa att allt var guld och gröna skogar. Svensk sjöfart har definitivt stora utmaningar framöver. Jag valde att lyfta fram det som har fått stor uppmärksamhet medialt, som kompetensbristen. Vi kommer att behöva jobba riktigt hårt för att hänga med i den internationella konkurrensen. Just nu gör vi det ganska bra. Jag kan konstatera att arbetslösheten har sjunkit. I min stad exporterar vi, mycket via sjöfart, Volvobilar som aldrig förr. Mycket går alltså bra, men vi måste vara än bättre för att hänga med i konkurrensen i framtiden.
Jag konstaterar också att vi behöver se till att arbetsvillkoren är bra inom sjöfarten för att den ska bli attraktiv. Att vi får sjysta kollektivavtal och att fack och bransch tar sitt ansvar för detta är också en utmaning som jag ser. Självklart kan en del lagstiftning och en del avgifter behöva ses över. Där är vi idel öra, och den diskussionen kan vi väl i så fall ta gemensamt för att se vad som är mest ändamålsenligt.
Det jag ändå tycker är så positivt nu, vilket också de här studenterna på sjökaptensprogrammet vid Chalmers lyfter fram i sin uppsats, är att det under de senaste åren har börjat hända något. Fler politiker talar om sjöfarten, vi börjar se till att realisera våra klimatmål och vi gör massvis med offentliga investeringar. Vi ökar inflaggningen, och vi gör också de största infrastruktursatsningarna i modern tid. Det tycker jag är väldigt glädjande.
Jag blev väldigt glad när jag hörde Anders Hansson nämna vikten av att staten tar ett ansvar så att vi får mer av offentliga investeringar. Jag hoppas att vi - för att avsluta detta replikskifte i god ton, för det tycker jag att man ska göra här i kammaren - kan hitta fler saker där vi kan vara överens för att stärka den svenska sjöfarten, för den är ett nationellt intresse. Den är viktig för svensk export och import, för att nå våra klimatmål och för att se till att människor har ett jobb att gå till.