Herr talman! Jag tycker att resonemangen är ganska logiska. Men de är också lite för svaga när man tänker på hur debattklimatet är i dag och det utan några som helst skrupler förs något slags dialog. Hoppet, tycker jag, handlar om den utveckling som finns inne i Israel. Vi vet att det i dag bor närmare en halv miljon palestinier i Israel. Många av dem är israeliska medborgare. Ungefär 200 000 av dem bor i tält. De har alltså inte rätt att bygga på sin egen mark i Israel.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det här uppmärksammas naturligtvis inne i Israel också. Även om en stor del av israelerna i dag är mycket hatiskt inställda till palestinier och har en konstig syn på dem finns det en viss förståelse. I går läste jag en artikel från Haaretz där en journalist, som förut har varit proisraelisk, skriver: Vi för faktiskt en apartheidpolitik i Israel, det är bara att erkänna.
Om den personen gör en sådan vändning kommer fler att göra det. Det finns mängder av vittnesmål från israeliska soldater och officerare som har bytt sida, för de har sett hur illa man behandlar palestinier.
Det här måste lyftas upp för att vi ska få rätt bild av vad vi har att ta ställning till. Man får inte fega ur. Det är klart att vi ska vara positiva och vara vänner med både Israel och Palestina, men man måste ta fram fakta: Vem är det som skapar problemen? Om man fegar ur där och inte tar fram fakta blir det också problematiskt att få lösningen på det. Vi vet att lösningen måste komma utifrån att Israel erkänner att de gör fel. Alla fakta som kommer fram och som lyfts fram i FN-resolution efter FN-resolution måste erkännas. Vi har kanske en chans att få en tvåstatslösning och inte en enstatslösning, som verkar vara på väg, genom att man internt i Israel börjar göra uppror mot den här bilden och mot sin egen statsledning som driver den här linjen ganska hårt.
Jag vill verkligen visa stöd till utrikesministern.