Herr ålderspresident! Det var med lugna ord som Jonas Andersson framförde synpunkter som egentligen är väldigt radikala. Anförandet handlade om att vi ska styra mer vad som får sägas och vad som får göras. Vi ska bestämma mer centralt - vi politiker, antar jag - vad som får lov att visas. Det som inte passar in ska inte visas. Jag tycker att det måste uppmärksammas, herr ålderspresident, att det är en väldigt radikal ståndpunkt.
Det är dessutom en ståndpunkt som skulle innebära att vi förmodligen var kvar på stenåldern. Det som hela tiden har utvecklat mänskligheten har ju varit att någon har tänkt annorlunda, och denna någon har ibland också manifesterat det i form av konst, litteratur eller någonting annat som har visat människor ett sätt att se på en sak som man inte har tänkt på förut.
Detta har naturligtvis inneburit att en del människor har blivit förbannade. En del människor har skakat på huvudet. En del människor har försökt riva statyn, förstöra konstverket eller tysta författaren. Men det är just detta som har drivit befolkningen och mänskligheten framåt: att tänka nytt. Hur kan det komma sig, herr ålderspresident, att Jonas Andersson tror att vi har tänkt färdigt?