Fru talman! För en vecka sedan hade jag en vid det här laget uppmärksammad debatt med kulturministern om kanon, den förda kulturpolitiken och tre år av kulturpolitiska nedskärningar eftersom regeringen inte har valt att täcka upp den kostnadsutveckling och inflation som har rått i sektorn. Debatten hamnade på villovägar. Det behöver vi inte ta upp nu, men jag skulle vilja lyfta fram just kulturpolitikens status när det handlar om budgetering.
Resultatet av de här tre åren är faktiskt att konst- och kulturarbetare i vårt land har blivit arbetslösa, att avgifterna till kulturskolan har höjts och att vi stänger ned replokaler och mötesplatser i nästan alla kommuner i vårt land. Vi har också en situation där särskilt studieförbunden har svårt att bedriva folkbildningsverksamhet, som även kulturkanonutredaren uttryckte är helt nödvändig för att exemplifiera och jobba vidare med kulturkanon som en form av folkbildning i vårt land.
Jag vill ställa frågan till kulturministern om det verkligen är en angelägenhet för henne att lyfta kulturens andel av reformutrymmet i de rådande budgetförhandlingarna med finansministern.