Fru talman! Tack, David Josefsson, för anförandet! Energimyndigheten har ju beräknat hur stor potentialen är för energieffektivisering i Sverige. Fram till 2030 är potentialen 20–25 terawattimmar. Det är lika mycket som Forsmark producerar per år. Det är alltså en stor summa.
Klimatpolitiska rådet har tittat på regeringens hela kilmatpolitik, inklusive politiken för energieffektivisering, och konstaterar att det är ett väldigt lågt prioriterat politikområde. Man efterlyser siffror och mätbarhet för energieffektivisering, konkreta reformer och incitament för energieffektivisering. Klimatpolitiska rådet menar att detta är en viktig pusselbit i Sveriges klimatomställning just för att man ska kunna avlasta energisystemet, så att elen kan användas till andra områden där den behövs, som elektrifiering av fordonsflottan och omställning av industrin. Där behövs mycket el, och då behöver vi energieffektivisera på alla sätt.
Rådet menar att det också har fattats beslut som direkt motverkar energieffektivisering genom olika lättnader. Man pekar på att om det behövs lättnader ska de riktas mot sårbara grupper och sårbara hushåll med dålig ekonomi men på ett sådant sätt att incitamenten till energieffektivisering samtidigt bibehålls.
Min fråga till ledamoten är om man kommer att ta sitt ansvar och införa ett kvantifierat mål för energieffektivisering som också kan följas upp, så att vi vet hur arbetet med energieffektivisering går framåt.