Herr talman! Till det här betänkandet har vi fogat
ett särskilt yttrande angående MOX-bränsle. Att det
enbart blev ett särskilt yttrande beror på att miljömi-
nistern den 15 augusti 1997 och den 28 januari 1998
har svarat mig i en interpellation respektive fråga i
ärendet. Hon har sagt att användandet av MOX-
bränsle och överlåtelse av plutonium för att låta kärn-
kraftsföretag tillverka MOX-bränsle kräver regering-
ens tillstånd.
Jag menar emellertid att det uttalandet står på lö-
san grund. Vad händer om det blir en regering efter
nästa val som vill att Sverige skall vidareutveckla
kärnkraften i stället för att avveckla den?
Vi i Miljöpartiet vill hindra framställning av
MOX-bränsle efter upparbetning av det utbrända
kärnbränslet. Vi vill stoppa eventuell införsel av
MOX-bränsle till Sverige. Vi anser att Sverige aldrig
skall producera eller använda MOX-bränsle i de
svenska reaktorerna. Vi varnar för slutförvar av
MOX-avfall, som är ännu mer komplext än det vanli-
ga högaktiva kärnavfallet.
I dag behandlas enbart de yrkanden som handlar
om kärnavfallet. Men det betyder ändå att vi måste se
på processen före, innan det blir avfall. Det viktigaste
är att inte föra in något i en process som vi inte vet
hur vi skall hantera i slutändan, och dit hör definitivt
MOX-bränslet, som blir MOX-avfall.
Bakgrunden är denna: Omkring år 1980 skickade
Oskarshamns kraftgrupp, OKG, 139 907 kg svenskt
använt kärnbränsle till Sellafield, f.d. Windscale. Det
var innan staten fattat beslut om direktförvar. I Sella-
field har det förvarats utomhus i behållare i närheten
av havet med dess salt och klorider i snart 20 år, vil-
ket påverkar konditionen hos behållarna. I ett brev
från det brittiska företaget BNFL, med datum den 18
mars 1996, sägs det att en del av bränslet läckte redan
vid transporten till England. "However, we do know
that some OKG fuel was already leaking when it was
transported to the UK."
För ett år sedan presenterades en utredning om
förutsättningarna för att återföra det svenska kärn-
bränslet från Sellafield för slutförvaring i Sverige utan
att det upparbetas. Då framgick det att det skulle bli
mycket dyrt att återta de ca 140 tonnen kärnbränsle
och att en omkonditionering hade varit nödvändig.
Enligt det ursprungliga avtalet med BNFL skall
kärnavfallet upparbetas och plutoniet samt uranet
därefter skickas tillbaka till Sverige. Halva upparbet-
ningen har betalats av OKG. I somras gav regeringen
klartecken för en sådan upparbetning. Regeringen
bedömde det tydligen alltför dyrt att åstadkomma en
förändring av det kontrakt som OKG upprättade
1969. Det betyder att det nu finns 900 kg plutonium i
England som är svenskägt.
Risken finns att plutoniet kommer att användas för
framställning av MOX-bränsle, som består av ca 5 %
plutonium och 95 % uran. I år tar nämligen Sellafield
en ny fabrik i bruk med kapacitet av 120 ton MOX-
bränsle. Om vi jämför med att 1996 producerades
sammanlagt 125 ton MOX-bränsle i hela världen. Nu
verkar dessa anläggningar växa upp som svampar ur
jorden både i öst och väst.
Regeringen har som sagt fattat beslut om direkt-
deponering i stället för upparbetning efter 1980 och
har bl.a. skrivit: "Den nuvarande svenska politiken
när det gäller använt kärnbränsle är inriktad på direkt
slutförvaring av bränslet utan upparbetning. Om detta
råder enighet i riksdagen. Ett av motiven till denna
hållning rör frågan om ickespridning av kärnvapen
mot bakgrund av att plutonium frigörs vid upparbet-
ning."
Men, hör och häpna, i höstas gick vd för OKG ut
och meddelade att han planerar att söka myndigheter-
nas tillstånd för att använda plutoniet som MOX-
bränsle. Han ansåg det vara bäst ur ekonomisk, miljö-
och säkerhetssynvinkel. Men det är helt fel.
Det största och farligaste hotet är möjligheten att
framställa kärnvapen av plutoniet. Det har jag nämnt.
Men det är också mycket farligt att använda MOX-
bränsle, mixed oxide fuel, alltså plutonium och uran.
Däremot ser många länder en chans att göra goda
affärer. De argumenterar med att man kan minska
plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle.
Sanningen är att man brukar köra 1/3 MOX och 2/3
vanligt kärnbränsle. Då minskar plutoniet i MOX-
bränslet men växer i det andra bränslet. I slutändan
blir det mer plutonium, inte mindre när man tar ut det
ur reaktorn.
Två personer som forskar om användningen av
MOX-bränsle i lättvattenreaktorer och dess påverkan
fick förra årets alternativa Nobelpris. Tagaki, japanen,
och Schneider, fransmannen, träffades första gången i
Japan på en konferens om plutonium. De upptäckte
likheter mellan Frankrike och Japan beträffande han-
teringen av kärnkraftsfrågan och började samarbeta
med anledning av skeppningen av plutonium från
Frankrike till Japan. Pagaki vill införa moratorium för
Japans plutoniumprogram, vilket nyligen fick till
resultat att man håller på att trappa ned plutoni-
umprogrammet.
Förutom problemet med att köra MOX-
bränslereaktorer finns det även här ett avfallsproblem.
Fortfarande ligger det 24 ton utländskt MOX-avfall i
mellanlagret i Oskarshamn i Sverige, i CLAB, utan att
SKB har presenterat förslag hur Sverige skall slutför-
vara detta som är farligare än det vanliga högaktiva
avfallet.
MOX-avfallet har många gånger kraftigare neu-
tronstrålning än vanligt kärnkraftsavfall. Plutoniumin-
nehållet gör det farligare att hantera än vanligt uran-
bränsle. Använt MOX-bränsle innehåller avsevärt
högre halter än vanligt använt uranbränsle av flera
andra transuraner, t.ex. det extremt långlivade neptu-
nium 237 och det ytterst radioaktiva curium 242. Det
finns absolut ingen lösning av detta livsfarliga avfall.
Därför skall vi inte framställa ytterligare MOX-avfall
900 kg plutonium motsvarar 180 Nagasakibom-
ber. Hur skall Sverige kunna lösa problemet med det
upparbetade kärnavfallet? Vad skall Sverige göra med
900 kg plutonium? Skall det bli 150 MOX-
bränsleelement som OKG kan använda om några år?
Det skulle innebära att reaktorerna måste konstrueras
om och ännu mer pengar läggas på en livsfarlig
oekologisk energiform.
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att Oskarshamns
kraftgrupp eller något annat svenskt kärnkraftsföretag
aldrig skall få tillstånd att producera eller använda
MOX-bränsle.
Eftersom miljöministern i en interpellationsdebatt
uttryckt liknande farhågor och åsikter som Miljöpar-
tiet i fråga om MOX-bränsle reserverar vi oss inte i
detta betänkande. Vi avser dock att bevaka frågan och
att vid behov återkomma i frågan och på andra sätt
följa den.