Fru talman! Jag har alldeles bestämt för mig att Försvarsmakten i sitt remissvar tydliggjorde att den inte ser något behov i den frågan, men vi kan ta några av de andra frågorna.
Har jag högre förväntningar på den här regeringen än på tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar? Nej, det har jag inte. Jag har samma förväntningar på att man ska ta bostadsförsörjningsfrågan och byggandet på allvar. I en situation där byggandet dramatiskt faller ska väl inte staten kliva bakåt och göra mindre utan kliva fram och göra mer. Det hade jag förväntat mig av en socialdemokratisk regering, och det har jag försökt förvänta mig av denna regering men har naturligtvis blivit besviken.
När det gäller trångbodda barnfamiljer är hoppet ganska långt till den ägda villan någonstans i storstadsområdet. Vad sägs om att börja med att satsa på att det ska finnas en adekvat lägenhet med tillräckligt många rum som man har möjlighet att betala hyran för, snarare än fantasier om nybyggda småhus i prisklassen 30–50 miljoner eller så, som Moderaterna i Stockholm talar om för småhusbyggande.
Jag hänvisar alla intresserade lyssnare och tittare, inklusive fru talmannen, till min Facebooksida, där jag noggrant har redogjort för om vi nådde upp till Boverkets prognostiserade bostadsbehov under ett enda år. Det gjorde vi. Vi var mycket nära under hela mandatperioden, och vi överträffade det åtminstone ett år. Det står alltså på min Facebooksida.
När det gäller lagen om hyrköp, som riksdagen olyckligtvis klubbade igenom rätt nyligen, avråder Lagrådet uttryckligen människor från att ingå hyrköp i enlighet med lagen därför att konsumentskyddet anses så opålitligt.
Jag tog i min interpellation upp ett antal andra konkreta reformer som ligger och väntar på genomförande, såsom nationell fysisk planering och kreditgarantier för att stödja nyproduktion av bostäder. Statsrådet nämnde en tredje: hyrköp. En fjärde är kommunala planeringsstimulanser, som min dotter skulle ha kallat epic fail. Det är alltså i huvudsak att man stöder detaljplanebeslut som hade blivit av ändå, vilket vi har haft en separat interpellationsdebatt om. Det handlar inte bara om att genomföra insatser och stora reformer i sig utan om att reformerna ska vara rätt och väl genomförda.
När det gäller de strukturella åtgärderna delar jag den uppfattning som statsrådet och regeringen har gett uttryck för. Det finns angelägna strukturella reformer att göra. Messiah Hallbergs TV-program Hur fan hamnade vi här? illustrerade den kanske viktigaste, att vi har kommuner i Sverige vars kommunalråd går till val på att säga i nationell tv att kommunen är full och att det inte ska byggas där – detta i en kommun som bara har potentiellt byggbar mark i attraktiva lägen, i en dynamisk arbetsmarknadsregion.
Vad ska vi göra åt detta? Vi hade kanske kunnat diskutera det i den bostadskommission som Centerpartiet, vi socialdemokrater, flera andra och hela branschen har efterfrågat. Då hade vi kunnat gå framåt med det som vi socialdemokrater visste för fyra år sedan och som egnahemskommissionären nu vet, nämligen att vi faktiskt behöver kunna sätta lite tryck på kommuner – inte alla utan några – att ta sitt kommunala bostadsförsörjningsansvar. Kan det vara så, statsrådet?