Fru talman! Det finns ett uttryck som jag tycker ligger väldigt nära till hands i den här debatten. Man kan inte alltid ropa: Vargen kommer! Jag ska ta tre exempel, som jag kommer ihåg nu, för att beskriva vad jag menar.
För väldigt många år sedan skulle vi införa sommartid i Sverige. Detta väckte stora protester, inte minst från lantbrukare. Korna skulle ju ställas om. Det var väl till och med tveksamt om skolbarnen skulle få mjölk i skolan.
Det andra exemplet som jag kan påminna mig, och som ligger klart närmare i tiden, var när förslaget om att införa rökförbud på pubar och restauranger kom. Det skulle bli katastrof! Alla restauranger skulle få säga upp personal, det skulle gå utför, det skulle bli konkurser, folk skulle bli överkörda därför att de stod ute på gatan och rökte - och så vidare.
Det kanske tydligaste exemplet på den här argumentation är - om jag nu kan säga det ordet utan att få en helt annan debatt - trängselskatten i Stockholm. Hur många argument fanns det inte om att detta skulle bli katastrof? En kall hand skulle läggas över Stockholm, kaos skulle utbryta och folk skulle göra uppror.
Det var tre exempel.
Hur gick det då? Jag hör inte ett knyst om att vi har sommartid nuförtiden. Jag har aldrig hört en lantbrukare - jag är själv uppväxt på landet, så jag förstod aldrig den debatten - säga någonting. Allt har fungerat bra.
Hur gick det med rökförbudet på restaurangerna? Jag såg ett nyhetsinslag på tv häromdagen där restaurangbranschen sade sig vara väldigt nöjd. Det var 5 % eller 6 % av restaurangägarna som inte var nöjda, men i övrigt var man mycket positiv. Personalen var väldigt positiv, naturligtvis, som slapp den rökiga miljön. Alla dyra investeringar som skulle behövas för att bygga rökrum och sådant visade sig inte behövas. Det fungerar ändå. Alla är nöjda.
När det gäller trängselskatten gjordes det ju en liten utvärdering av vad medborgarna i Stockholm tyckte. De var nöjda. Vad jag vet har den fungerat i stort sett bra. Det blev inget kaos, som belackarna påstod.
Fru talman! Det här var tre exempel, i och för sig helt olika, som lite grann belyser argumentationen i debatten. Jag kan med ganska stort lugn yrka bifall till propositionen och avslag på reservationerna. Jag tror inte att den katastrofbild som målades upp i argumentationen alldeles nyss kommer att inträffa därför att det blir en skatt på en knapp hundring om man ska flyga inom Europa.
Om man verkligen vill göra ett försök att förverkliga en grön skatteväxling, sänka skatten på arbete och lägga skatt på miljöfarliga områden, måste man faktiskt försöka hitta former för det. Det är möjligt att just denna teknik med flyget inte är det optimala. Det är möjligt att det om vi får lite fart på resonemanget i Europa finns andra system, men jag är övertygad om att flyget inte kan dra sig undan den typen av ansvar. Det framgår lite grann - om än försiktigt - hos flera debattörer att den idén inte är fel.
I väntan på att det här blir verklighet inom Europa finns det två vägar att gå. Antingen slår man sig till ro och låter bli att göra någonting. Sedan kan man se vad som händer. Eller också försöker landet självt gå i bräschen och ta ett första steg för att visa att det kommer att gå. Om effekten blir att fler tar tåget i stället för flyget är det väl ingen som blir ledsen för det. Mitt perspektiv är att resandet som sådant kommer att öka oavsett om vi har miljöskatten eller ej, utan det är fråga om incitamentet att välja tåg - man behöver inte välja bil. Det finns i alla fall en anledning till det.
Det finns naturligtvis vissa orosmoment. Så är det alltid när man ska göra något nytt. Därför är det bra att man gör dessa undantag för stödområdena så att det inte i onödan blir en sådan belastning. Det var någon debattör som sade att det inte var handlingskraftigt att skriva att man ska bevaka om det blir oönskade effekter och sedan återkomma med åtgärder. Det är väl att vara handlingskraftig? Att inte göra något och slå sig till ro är väl att sakna handlingskraft? Ser man att något är fel ska man naturligtvis göra något åt det.
Anser man att flyget också ska ta sin del i ett miljöansvar tycker jag att man ska yrka bifall till förslaget om flygskatt.