Herr talman! Vänsterpartiet står bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar vi bara bifall till reservation 2.
När det gäller beställaransvaret tycker jag att Lars Mejern Larsson höll en bra genomgång, så jag behöver inte uppehålla mig mer vid den saken. Vi tycker också att det är självklart att det behöver ställas krav om beställaransvar.
Herr talman! Jag tänkte i huvudsak ägna mig åt detta med åtgärder mot svarttaxi. Det känns som att utskottsmajoriteten försöker balansera på slak lina. Man framhåller vikten av att komma till rätta med missförhållandena inom taxinäringen och hänvisar till finansminister Anders Borgs svar på en interpellation i riksdagen den 18 mars 2010, då han tydligen bland annat framhöll att det är självklart att bolag ska konkurrera på lika villkor och att man ska ha kollektivavtal. Är någon förvånad?
Man kan ju tycka att det är väldigt trevligt att finansministern säger så, men problemet är det som framgår i början av vår reservation nr 1, nämligen att den ekonomiska brottsligheten i taxinäringen beräknas omsätta mellan 2 och 4 miljarder kronor. Det är alltså inte så att man följer de lagar, föreskrifter och regler som finns, utan många bluffar. Därför fungerar inte konkurrensen mellan dem som är seriösa taxiförare och taxiägare och dem som så att säga rider på systemet och försöker komma undan och lyckas ganska bra med det.
Ett stort antal motionärer från båda sidor - det är både socialdemokrater, moderater och centerpartister, till exempel - har konkreta förslag där man tycker att åtgärder måste vidtas. Dessutom gjorde trafikutskottet, vilket framgår på s. 13 i betänkandet, 2005 ett tillkännagivande vad gäller ekonomisk brottslighet inom taxinäringen. Det konstateras att det ännu inte har slutredovisats. Det saknas uppgift om beräknad tidpunkt för slutbehandling. Därför säger också hela trafikutskottet att man förutsätter att de tillkännagivanden som riksdagen har avgett behandlas med hög prioritet. Utskottet emotser att regeringen återkommer till riksdagen vid lämpligt tillfälle. I praktiken säger vi här att alla trafikpolitiker är något irriterade över att regeringen inte fullföljer riksdagens beslut och återkommer med förslag.
Å ena sidan håller de borgerliga med om den beskrivningen, å andra sidan säger man strax ovanför i stycket att det kan vara nödvändigt att invänta resultat från olika utredningar. Hur mycket är det som behöver utredas? Kan vi åtminstone inte ta några små steg för att komma till rätta med de missförhållanden som finns inom taxinäringen? Det innebär inte att vi kan lösa alla problem med en gång, men vi måste stegvis kunna komma åt dem som inte vill följa de regler som finns, oavsett om vi pratar om skattelagstiftning eller arbetsmiljöavtal och så vidare. Det kan inte vara rimligt att allting ska vara i hamn och totalt vattentätt på alla områden, och innan vi vet det till 100 procent gör vi ingenting. Det är en helt orimlig hållning. Om vi skulle agera så på alla andra områden skulle inte mycket ske.
När det gäller vissa andra saker som att sälja ut gemensam egendom brukar regeringen kunna ta ganska frejdiga och snabba beslut utan några större konsekvensanalyser. Men här törs man inte ta minsta lilla steg för att komma till rätta med en stor ekonomisk brottslighet och missförhållanden i en stor bransch som missgynnar en massa seriösa företagare. Vadan denna väntan, kan man fråga. Vad är det som är så svårt att genomföra?
Anders Borg, som inte är här och kan försvara sig, har sagt att när det gäller möjligheter att integrera taxameter och kreditkortsläsare var det hans uppfattning att detta inte hjälper om föraren inte slår på taxametern eller om han kör svarttaxi. Frågan är vilka förslag Anders Borg och den borgerliga majoriteten har på hur vi ska komma till rätta med de här missförhållandena. Om detta inte hjälper, vilka förslag finns då?
Jag uppfattar att vi från och med 2005 har haft ett enigt trafikutskott som har fått riksdagen att göra ett tillkännagivande. Nu har det gått fem år, och ingenting händer. Ni kan inte bara skylla på den gamla regeringen, utan nu måste ni nog fundera på vad den egna regeringen gör, kära kamrater på den borgerliga sidan.
(Applåder)