Herr talman! Tack, ledamoten Oscarsson, för anförandet!
Beteskravet tänker jag att andra här i kammaren kommer att ta upp, så jag låter den frågan vara just nu. Jag vill dock i alla fall säga att det inte handlar om att vi inte litar på bönderna, men vi ser inte heller fördelen med att häva beteskravet. Detta nämnde jag också kopplat till offentlig upphandling, där hållbarhetskriterier är en viktig del. Vi har haft ett tidigare replikskifte i livsmedelsdebatten om detta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd
Det jag vill fokusera på nu är det ledamoten själv är inne på, alltså att vi har svårt att få till nya lantbruk. Det gäller inte minst i norra delen av Sverige. Detta hänger ihop med tillgången till veterinärer. Jag nämnde i mitt anförande också att det är svårt att få till rutinmässiga besök, eftersom de behöver åka på det allra mest akuta.
År 2023 skrev Länsstyrelsen i Västerbotten ett brev till regeringen där man slog larm om att hela inlandet stod utan veterinärservice på kvällar, nätter och helger. Då är det inte så svårt att förstå att allt färre lantbrukare väljer att etablera sina verksamheter norr om Dalälven.
Det är dock inte bara i norra Sverige det krisar. Det är även i södra delen av landet, exempelvis i Småland, där många sysslar med just djuruppfödning. Jordbruksverket har precis meddelat att det från och med den 10 mars i år inte kommer att finnas någon jourhavande veterinär tillgänglig där längre. Det får såklart negativa konsekvenser för det svenska lantbruket. Detta borde därför vara en prioriterad fråga för regeringen, om man vill öka livsmedelsproduktionen och minska sårbarheten.
Min fråga till ledamoten blir därför varför man väljer att inte ställa krav på privata aktörer att ta ett större ansvar när det gäller beredskap och jour.