Herr talman! Att mäkla är egentligen inte en direkt ovanlig syssla. Mäklare förekommer på många olika marknader och varuområden. Det mäklas olja, aktier, värdepapper, fastigheter med mera. En förhållandevis ny företeelse i mäklarbranschen är bemanningsföretagen som har som sin affärsidé att mäkla arbetskraft. Det är därför som det här blir lite problematiskt. Det är ju lite skillnad mellan att mäkla aktier och att mäkla arbetskraft som bemanningsföretagen men naturligtvis också i viss utsträckning arbetsförmedlingarna sysslar med.
Arbetskraften som vara är lite speciell i och med att det inte går att separera arbetskraften från dess ägare, det vill säga den enskilda individen. Just därför har vi den här debatten om bemanningsföretagens vara eller icke vara. Det finns tveksamheter. Många upplever att hot och problem är förknippade med bemanningsföretagen. Och just därför är det förstås så viktigt att på olika sätt reglera den här verksamheten för att se till att mäklandet sker med hänsyn till det faktum att det som mäklas i grund och botten är människor.
När det gäller arbetsförmedlingarnas uppdrag och verksamhet kan man väl säga att det kravet är uppfyllt, med råge till och med. Det finns väl ingen verksamhet som är så genomreglerad som arbetsförmedlingen - vill jag påstå - och kanske till och med för mycket.
När det gäller bemanningsföretagen finns det egentligen väldigt lite av lagregleringar. Jag tror att anledningarna till detta är flera. Dels är bemanningsföretagen en förhållandevis ny företeelse, åtminstone i Sverige, och än så länge av relativt liten omfattning, dels har vi inväntat en aviserad gemensam EU-reglering av verksamheten - det gäller sedan flera år tillbaka. Men nu ser det ut att dröja med ett EU-direktiv som reglerar verksamheten. Det borde tala för att vi i stället gör något på hemmaplan. Detta har jag, och säkert många med mig, funderat en hel del på.
Men under tiden har saker hänt. Vi har sett hur parterna har tagit egna initiativ och hur de initiativen har resulterat i överenskommelser bland annat om ett särskilt auktorisationsförfarande. Men även arbets- och lönevillkoren har reglerats i kollektivavtal. På gång är faktiskt också avtal vad gäller kompetensutveckling och avtal om villkoren för föräldraledigheter. Detta är naturligtvis oerhört glädjande, samtidigt som det minskar behovet av att lagreglera verksamheten. Parterna ser faktiskt ut att klara av att hantera de här frågorna på egen hand.
Jag tror dock att det är väldigt viktigt att noga följa utvecklingen just därför att det som mäklas är människor. Därmed inte sagt att det inte finns problem som kan komma att kräva både en ny och en förändrad lagstiftning. Det har att göra med att bemanningsföretagen passar rätt illa i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Företagen kuggar liksom inte automatiskt i våra institutionella lösningar. Kollektivavtalssystemet och hela arbetsrätten vilar ju på förutsättningen om en tvåpartsrelation. Det är klart att komplikationer uppstår när bemanningsföretagen kommer in i bilden.
Som redan har påtalats här från talarstolen löper anställda i bemanningsföretag som arbetar i kundföretag en större risk att hamna i ett slags ingenmansland i den meningen att man inte representeras av den fackliga organisationen i kundföretaget. Därmed löper man också risken att utestängas bland annat från viktig information som rör den egna arbetsplatsen och det egna jobbet. Det finns också en del oklarheter kring arbetsmiljöansvaret och var det ska ligga, kring skyddsombudsbefogenheter, villkor med mera i förhållande till inhyrd personal.
Det här är tyvärr problem som inte är alldeles lätta att lösa. Vad gäller frågetecknen kring arbetsmiljöansvaret och skyddsombuds arbetsvillkor utreds frågan nu. Jag hoppas verkligen att utredningen, som jag tror ska vara klar i mars nästa år, lägger fram förslag som förbättrar situationen och löser de här problemen för de anställda i bemanningsföretag.
Ett annat aktuellt problem är hur företrädesrätten till nytt jobb ska kunna garanteras i förhållande till arbetsgivarbeslut om att hyra in arbetskraft under tider då företrädesrätt till nytt jobb enligt LAS gäller. Här finns en uppenbar risk att arbetsgivare kan komma att utnyttja inhyrd arbetskraft för att sätta företrädesrätten ur spel. Det är inte tillåtet, men svårigheterna för såväl tidigare anställda som har företrädesrätt som deras fackliga organisationer är att leda i bevis att arbetsgivarens beslut har tillkommit i syfte att kringgå LAS, och det är minsann ingen lätt uppgift. Så här har vi ett eventuellt problem.
Några enkla lösningar finns inte heller här. Därför menar vi att det finns väldigt starka skäl att noga följa upp detta. Skulle det visa sig att det blir problem har vänstermajoriteten efter valet definitivt en uppgift att ta sig an. Personligen tror jag inte alls att vi från vänstermajoriteten är fullständigt emot bemanningsföretag. Bemanningsföretagen har kommit för att stanna, de har accepterats, de sluter kollektivavtal och så vidare. Jag tror att bemanningsföretagen kan spela en roll på arbetsmarknaden.
Det är inte så frågorna står. Det är mera fråga om hur vi ska se till att de som arbetar för bemanningsföretagen får likvärdiga villkor med andra arbetstagare och vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta. Det är så problemet står, och det är den diskussionen som den här debatten egentligen ska handla om, inte huruvida vi ska ha bemanningsföretag eller inte.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.