Herr talman! Vi debatterar betänkande NU9 som handlar om Telia. Vad gäller återköpsprogrammet av aktier i Telia Company AB har vi ett enhälligt förslag till beslut från utskottet.
Men nu till frågan om framtiden och hur statens ägande ska se ut gällande Telia. Jag har tidigare i denna kammare sagt att staten inte ska äga eller för den delen avyttra ägande av bolag eller delar av bolag av ideologiska skäl. Det ska även gälla Telia, hävdar jag.
Jag kan inte förstå borgarnas och Sverigedemokraternas argument för att det är så viktigt att komma med ett tillkännagivande om att sälja ut Telia nu när det verkligen händer mycket i digitaliseringen. Det finns ingenting som visar på att statens ägande skulle hämma utvecklingen av digitaliseringen.
Vad gäller det framtida förvärvet av Bonnier Broadcasting AB är det väl ingen som tycker att det är bra om staten får mer styrning över stora delar av medierna, framför allt tv-mediet. Men handen på hjärtat, det handlar om ett börsnoterat bolag i vilket staten är minoritetsägare. Köpet är dessutom ännu föremål för granskning ur ett konkurrenshänseende i EU-kommissionen.
Herr talman! Jag är övertygad om att ifall det hade kommit signaler om att Bonnier är på väg att sälja till något utländskt företag som har gott renommé, enligt Svensk Näringsliv, hade inte Sverigedemokraterna eller de borgerliga partierna sagt ett knyst. Men jag borde väl inte vara förvånad när det gäller borgarnas syn på statligt ägande, oavsett vad det skulle kunna bidra med till vårt gemensamma.
Borgarna har i decennier alltid hävdat att staten i princip inte bör äga bolag som verkar på den kommersiella marknaden med fungerande konkurrens. Men man ser alltid till att de privata kapitalisterna ska kunna sko sig hur mycket som helst, både när det gäller företag i välfärdssektorn och när det gäller sektorer där staten skulle kunna vara en stabilisator i svängningarna och i stället bidra till mer samhällsnytta.
Jag förstår helt enkelt inte varför det skulle vara farligt att staten är minoritetsägare i ett bolag som utvecklar morgondagens digitala värld och samtidigt bidrar till säkerhet i viktig infrastruktur.
Herr talman! Försvarsutskottet har varit tydligt gällande farorna med avyttringen. Det har kommit fram lite i den här debatten. Och kom ihåg att det var ett enigt utskott som kom med uppmaningen! Jag tänker inte läsa upp försvarsutskottets yttrande, men jag hoppas innerligt att deras syn på försäljningsivern tas på allvar.
Jag kan inte låta bli att göra en koppling till vad som händer när borgerliga politiker får chansen att sälja ut statlig egendom. Det börjar med någonting oskyldigt, men grundtanken är hela tiden att avyttra allt bara tillfälle ges. Vinsten kan gott delas ut som skattesänkningar till de mest välbärgade.
Att man pekar på några bolag som inte ska säljas beror helt på samhällssynen; det kan bli känsligt att ta den debatten. Annars skulle man inte ha några som helst problem att avyttra all statlig egendom som någon annan kan göra vinst på.
Herr talman! Fungerande konkurrens brukar borgerliga politiker använda som ledord. Är det fungerande konkurrens när man säljer ut vinstgivande sträckor på en järnväg men låter samhället stå för de olönsamma? Tanken och praxis var i decennier att de lönsamma delarna skulle bekosta och hjälpa till med de olönsamma. Men de olönsamma kunde vara ack så viktiga för samhället.
Samma sak gäller apoteken. De lönsamma delarna borde bekosta de mindre lönsamma och de som ligger långt borta från penningstarka stadsdelar där skönhetssalvorna ligger på apotekens hyllor i vart och vartannat kvarter.
Behöver jag ge fler exempel på fungerande konkurrens? Jag kan nämna skolor som etableras i välmående rikemansområden och där olönsamma elever väljs bort eftersom driften skulle bli för dyr med dessa. Då kan man inte dela ut tvåsiffriga utdelningar i procent åt ägarna som har etablerat sig i den så kallade fungerande konkurrensen. Att pengarna som bekostar det här borde räcka till skolan i glesbygden bryr man sig inte om.
Där det blir för dyrt för kommunen att ha kvar skolan tvingas eleverna att åka sex mil enkel väg till skolan. Våra gemensamma pengar fördelas på det sättet på grund av den fungerande konkurrensen och avreglerade marknaden - allt för att några ska kunna sko sig. Det är viktigare för Alliansen och Sverigedemokraterna.
Ännu ett exempel på fungerande konkurrens är riskkapitalbolag som till varje pris vill etablera sig i sjukvården. De måste väl vara intresserade av sjukvården och att det ska bli bättre för alla. Så måste det vara, eller? Ja, det har öppnats nya vårdcentraler. Men var? Kom i alla fall inte och säg att vården på landsbygden har blivit bättre i och med avregleringen och att vård ges till den som behöver det mest för tillfället. Nej, hör ni! Den som har försäkring och stor plånbok klarar sig bättre i systemet som skapades av marknaden.
Herr talman! Jag vet att detta inte är direkt kopplat till Telia. Men jag vill påstå att enkom fungerande marknad eller konkurrens inte alltid har varit tillräckligt för att ta beslut om avreglering eller avyttring. Det har inte alltid gynnat samhället, i alla fall inte i den breda kontexten. Att den fungerande marknaden aldrig eller mycket sällan har bidragit till mer jämlikhet mellan människor eller landsdelar är jag övertygad om.
Herr talman! Jag yrkar bifall till S, V:s och MP:s gemensamma reservation 1.
(Applåder)