Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3 under punkt 4.
Det här betänkandet tar upp vitt skilda frågor inom det skadeståndsrättsliga och försäkringsrättsliga området. Det gäller allt från ersättning vid atomskador till föräldraansvaret.
Vi moderater, liksom våra vänner i alliansen, står bakom en reservation där vi uppmanar regeringen att utreda frågan om föräldrarnas ansvar när deras barn har orsakat skador för annan. Redan i dag har föräldrarna ett tillsynsansvar. En förälder ska ha tillsyn över sina barn så att barnen inte orsakar skador för andra. Detta fungerar i stort sett bra när barnen är små och föräldrarna har ett egenintresse av att se till sina barn så att de inte kommer bort eller skadar sig själva. Föräldrarnas tillsyn blir dock mindre när barnen blir lite större och tonåringar och själva ska röra sig ute i samhället. Det är då som föräldraansvaret inte fungerar. Ofta får man höra att man inte kan övervaka sina tonåringar jämt, och därmed vill man friskriva sig från sitt eget ansvar.
Att ta sitt föräldraansvar innebär inte bara att övervaka sina barn utan även att delge dem goda värderingar och tydliga regler, hålla reda på i vilka miljöer de vistas i, vilka kamrater som de umgås med och att de kommer hem i rimlig tid på kvällen. Som offentlig försvarare för unga brottslingar har jag ofta hört föräldrar som försvarar sina barn med att: Min Pelle, han är så god och snäll. Han har haft lite otur och hamnat i dåligt sällskap.
Ofta har jag undrat vilka som är det där dåliga sällskapet. Lite mer klarsyn från föräldrarna skulle inte skada. Det är därför som vi menar att det är på sin plats att vi ser över föräldraansvaret och skärper kraven på föräldrarna.
Fru talman! En helt annan fråga gäller vilka möjligheter en arbetsgivare ska ha att få ersättning när man haft kostnader för en anställd som drabbats av en skada. Dagens regler innebär att om en arbetsgivare tvingas betala ut sjuklön enligt lag eller avtal samordnas dessa ersättningar och arbetsgivaren har inte möjlighet att få ut den här ersättningen, men skadevållarens skadeståndsskyldighet minskar. Detta kan betyda att arbetsgivaren kan få betala ut betydande ersättningar när det finns en annan tydlig skadevållare som antingen själv eller genom försäkring borde kunna svara för de här kostnaderna.
I Personskadekommitténs betänkande
Samordning och regress
föreslog majoriteten att en regress skulle införas, det vill säga en möjlighet för arbetsgivaren att få tillbaka det man betalat ut i sjuklön och sjukersättning. Men den socialistiska minoriteten reserverade sig mot detta. Den negativa inställningen till en regressrätt för arbetsgivaren är ännu ett exempel, även om det inte är det avgörande exemplet, på de socialistiska partiernas bristande förståelse för villkoren inom näringslivet. Det är en orättvisa att en småföretagare ska drabbas av skyldighet att utge sjuklön när det finns en annan skadevållare. Det som betalas ut till skadelidande borde han kunna få tillbaka av skadevållaren.
Fru talman! Jag ska slutligen kommentera ytterligare två reservationer som vi moderater står bakom. För det första föreslår vi tillsammans med alliansen att man ska utvidga ansvaret för trafikförsäkringen när det gäller statens ansvar för trafikskadades sjukpenning och sjukersättning. Statens kostnader för sjukpenning och sjukersättning till följd av trafikskador uppgick 2005 till 8 miljarder kronor. Genom att låta trafikförsäkringen ta över dessa kostnader kopplar vi kostnaderna för att färdas i trafiken på ett tydligare sätt till de verkliga kostnaderna. Genom att försäkringspremien påverkas av den risk man utgör kommer den att vara ett instrument för att förebygga skador. En försiktig förare i glesbygd kommer att gynnas eftersom han i dagens system subventionerar yngre män som tar stora risker i trafiken. Det är både orättvist och olämpligt.
Reformen stimulerar också utvecklingen av ännu säkrare bilar. Dessutom får försäkringsbolagen drivkrafter att effektivisera skaderegleringen och medverka till en snabb rehabilitering. Dagens system med olika huvudmän i skaderegleringen gör också denna alldeles onödigt administrativt betungande, och den tar alldeles för lång tid.
Den andra reservationen jag vill ta upp handlar om att det vore skäligt att trafikskadeersättningen jämkas om man kör rattfull även om man inte är vårdslös. Det är i högsta grad vårdslöst att sätta sig bakom ratten med alkohol i kroppen. Därför menar vi att full ersättning inte bör utgå.
I tidigare debatter i denna fråga har utskottsmajoriteten hänvisat till arbete inom EU med det femte direktivet om trafikförsäkring. Detta direktiv kom i maj 2005 och ska vara genomfört i Sverige i juni 2007. Enligt justitieministern pågår ett arbete med frågan i departementet. Jag tycker att det är beklagligt att det ska ta så lång tid att genomföra en förändring som de flesta anser vara skälig, men jag börjar vänja mig vid att det tar lång tid när Justitiedepartementet är inblandat. Vi borde i alla fall kunna enas om här i riksdagen att sända en signal till departementet om hur vi vill att förändringen ska se ut.