Fru talman! Nu är det så att det ligger besparingskrav på Försäkringskassan. Sedan ska vi komma ihåg att det inte finns någon myndighet som har fått så många uppdrag som Försäkringskassan, och det finns nog ingen myndighet där personalen mår så dåligt som på Försäkringskassan. Och när vi pratar om produktivitetsförbättringar kan vi se att det är personalen som kommer i kläm. Försäkringskassan är definitivt ett exempel på hur man inte borde hantera en myndighet.
Det är lätt att säga att det här är någonting som Försäkringskassan centralt borde ta ansvar för. Ja, det kan man tycka, men det är ändå regeringen som ger direktiv till Försäkringskassan. Här har man ju möjligheten att tala om för Försäkringskassan hur de får eller inte får organisera sig och att de har ett ansvar att leva upp till de regionalpolitiska krav som kan ställas. Skulle man vara tydlig i den delen skulle inte Försäkringskassan kunna göra de här förändringarna.
Jag tycker också att det är rimligt att se över möjligheten för Försäkringskassan att organisera sig på ett sätt som är rimligt utifrån en ekonomi som är möjlig. Jag tycker nog inte att man tar det ansvaret som man borde göra, vare sig för Försäkringskassans personal eller för dem som ska ta del av Försäkringskassans tjänster. Här tycker jag att man borde få bakläxa och gå hem och fundera på: Hur borde vi göra i stället?
Tycker inte Staffan Anger att man borde styra upp Försäkringskassan och vara tydligare i sina direktiv, till exempel i regleringsbrev? Och tycker inte Staffan Anger att man gör det lite lätt för sig när man säger att Försäkringskassan själv ska organisera och ta ansvar för det här när det ändå är en så ansträngd organisation?