Herr talman! Det är lätt att hålla med Ewa Thalén Finné i hennes anförande. Folkpartiet anser också att förslaget i detta utlåtande bör bifallas och yrkar avslag på reservationerna.
Jag tycker dock att det är värt att reflektera lite över vad det är för ämne vi talar om. Vi talar om världens gränser i allmänhet men i synnerhet Europas gränser.
De inledande talarna här från olika partier som har reservationer karakteriseras av två ytterligheter. Den ena handlar om visionen om en mer gränslös värld, och den tycker jag är väldigt bra. Jag gick själv med i Folkpartiets ungdomsförbund en gång i tiden med visionen om en mer gränslös värld och tycker att det är värt att arbeta för.
Jag är glad att vi genom det samarbete som vi har inom EU har nått alltmer av gränslöshet i vår del av världen. Det är få saker som har gjort så mycket för människors rörlighet och frihet i vår del av världen.
Men sanningen är självklart att runt om i Europa finns det ett legitimt och viktigt intresse av att fortsätta upprätthålla en respekt för vårt lands gränser. Det kan handla om att veta vilka som ska komma hit. Från Vänsterpartiet hörde vi att det skulle vara skojare som skulle vara på väg in. Det finns ganska många obehagliga människor som vill komma till Sverige och spränga en hel del bomber och ta livet av människor för att de tycker att vi i Europa står för värden som är förskräckliga, till exempel demokrati, jämställdhet och lite annat som vi tycker är givet. Det finns alltså ett legitimt intresse att upprätthålla Europas gränser.
Den andra ytterligheten kom här på morgonen från Sverigedemokraterna som gärna ser att vi skulle ha ännu mer gränser, att vi måste skydda just den svenska nationen och att allt som gör Europa gränslöst i sig är ett stort problem, för det riskerar att på något sätt hota svenska värden och svensk säkerhet. Det är tydligt att där har vi en annan diskussion från dem som vill ha ännu mer gränser.
Kommissionen pekar i sitt meddelande på möjligheten att göra det europeiska samarbetet för en effektivare gränsförvaltning bättre och mer rimligt. Vi tycker från Folkpartiets sida att det är en väg att pröva. Men den är inte riskfri - jag håller med om det - för när vi talar om Europas situation och om vår gränsförvaltning måste vi se på hur det ser ut. Hur ser den europeiska asylpolitiken ut? Det finns anledning att inte känna sig särskilt stolt över den i alla lägen. Hur ser det ut i de de facto-läger där människor sitter förvarade under mycket lång tid under bedrövliga förhållanden för att de ska utredas för att kanske komma in i Europa för att söka asyl? Där finns det också mycket mer att önska, men detta måste kunna hållas isär. Att vi har en bättre asylpolitik, ett bättre omhändertagande i Europa och bättre fördelning av ansvaret är en annan fråga än att vi de facto har ett system för gränsförvaltning som fungerar.
Det kommer att bli en svår fråga framöver huruvida detta system ska vara centralt eller om det ska vara decentraliserat, som nämns i meddelandet från kommissionen. Det är en fråga som vi måste komma till. Detta i sig är avgörande frågor vad gäller proportionalitet, integritet och datasäkerhet, och inte minst handlar det om kostnadseffektivitet. Allt detta är svångremmar och hängslen som vi hänger på för att vi inte riktigt vet var det här ska landa.
Jag håller verkligen med Ewa Thalén Finné om att det som vi har sett hittills av europeiska datasystem för gränsskydd har en del att önska och är inte ens genomförda i full skala ännu. Ett tips till Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och Europeiska rådet är att man först ska göra klart det man håller på med. Inte desto mindre är detta viktigt att fundera på.
Jag tycker att detta med betrodda resenärer och övriga resenärer inte är så konstigt. Att man förhandskontrollerar vissa personer, oavsett om de kommer från viseringsländer eller inte, är något som man gör redan i dag och att man i övrigt skapar effektivitet ser jag inte som ett stort avsteg och ett stort hot mot vi och de. Skulle det vara så förutsätter jag nämligen att både Miljöpartiets riksdagsgrupp och Vänsterpartiets riksdagsgrupp omgående samlar in samtliga sina diplomatpass och lämnar in dem till talmannen för destruering, för där har vi verkligen ett vi och de.
(Applåder)