Herr talman! Detta betänkande är ett stort steg
framåt när det gäller försvarets materielförsörjning.
Jag ska citera några nyckelmeningar i utskottsbetän-
kandet.
"Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning
att det finns ett behov av en övergripande strategi för
det militära försvarets materielfösörjning, forskning
och teknikutveckling. Materielförsörjningen behöver
bli mer flexibel och ges större utrymme för hand-
lingsfrihet än hittills. Den s.k. spårbarheten mellan
operativ förmåga och materielförsörjning behöver
utvecklas, liksom formerna för styrning och uppfölj-
ning."
I detta instämmer vi helt och fullt. Vi har under
flera år drivit frågan om att materielförsörjningen
måste ses över och bli mer rationell. Betänkandet är
därför ett stort steg framåt, men därigenom kommer
man inte till rätta med gamla synder. Vi har kvar
skönhetsfläckar i form av gamla, dyra och tunga
materielbeställningar. Jag tänker i första hand på
JAS-projektet. Fram till år 2007 är vi uppbundna med
kontrakt som kostar oss 7 miljarder kronor per år som
skulle kunna användas till bättre ändamål både inom
försvaret och utanför försvaret. Jag ska därför på
några punkter precisera vår kritik mot detta projekt.
Det är kanske det största industriprojektet i Sveriges
historia. Jag ska utelämna de etiska och moraliska
aspekterna på detta, även om man kan ha synpunkter
på dem.
Jag tänker i första hand på affärsidén som blir allt
sämre. Nu är motköpen uppe i 150 % i de senaste
offerterna för att man ska få sälja JAS. Om tjeckerna
skulle köpa JAS-plan för 10 miljarder kronor av det
svensk-engelska konsortiet så måste staten gå in med
garantier om motköp på 15 miljarder kronor. Det
säger sig självt att det inte är någon lysande affärsidé,
i varje fall inte för den svenska staten. Och dessa
prognoser har inte blivit bättre med åren.
Nu har vi under flera år krävt att vi ska omför-
handla dessa kontrakt. Vi menar att det är möjligt att
göra det. Men vi får hela tiden höra att man sitter fast
i dessa kontrakt och att man inte kan komma ur dem.
Men jag tror inte att det är riktigt sant om man ser på
vad som händer i övrigt i ekonomin. Jag tänker fram-
för allt på den stora ekonomiska krisen i telekom-
branschen. Där ser vi att operatörerna har köpt på sig
kontrakt för flera hundra miljarder ute i Europa som
de inte har lyckats finansiera och förverkliga. Det i
sin tur sätter press på leverantörerna Nokia, Ericsson
och andra leverantörer av telekomutrustning. Vad gör
man då? Jo, då omförhandlar man kontrakten. Det är
precis vad som pågår nu.
Jag ska citera från en rapport i Dagens Industri
den 30 maj, alltså för bara någon vecka sedan.
"Nästan alla avtal som de europeiska operatörerna
har slutit med leverantörer av 3 G-utrustning håller på
att omförhandlas. Priserna är nu nere i mindre än
hälften av vad de var när de första avtalen skrevs för
två år sedan."
Detta är alltså fullt möjligt inom den privata sfä-
ren. Men staten kan inte röra ett finger för att omför-
handla ett 20 år gammalt avtal som helt uppenbart är
till nackdel för försvaret, för Sveriges industri och för
svensk tillväxtpotential, så visst är det omöjligt!
Man kan då säga att förhandlingsläget är mycket
dåligt. Vad har staten att sätta emot?
Ja, då kan jag gå till ett annat inlägg i Dagens In-
dustri för ett par månader sedan där man ser hur sta-
ten agerar. Det gäller samma koncern. Saab i Linkö-
ping vill ingå ett stort europeiskt projekt, Airbus, för
tillverkning av jätteplan. Flera länder är inblandade i
detta.
Efter många förhandlingar med JAS-konsortiet,
Saab, har man lyckats förhandla sig fram till stöd i
miljardklassen. Man behöver inte betala tillbaka om
projektet inte lyckas. Dessutom är det hemliga för-
handlingar - som det är när det gäller mycket annat i
den här branschen.
Jag menar att om det hade funnits lite känsla hos
Rosengren och Näringsdepartementet hade man kun-
nat ta upp en förhandling och säga: Okej, ni kan få
pengar till framtidsprojektet Airbus mot att vi slipper
köpa in när det gäller den överbeställning av JAS-
plan som alla har konstaterat finns. ÖB själv har ju
konstaterat att det finns minst 40 plan för mycket,
troligen mer.
Det finns alltså fortfarande, menar jag, tid och in-
tresse för att agera på det här området. Det behöver
inte vara kört när det gäller att binda upp sig med för
stora utgifter i åratal.
Sedan vill jag påminna om att efter år 2007 kom-
mer nästa stora investering, för då ska det här JAS-
planet också beväpnas, vilket inte skett än så länge.
Då tillkommer ytterligare miljarder för skattebetalar-
na.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vation 2.