Herr talman! Jag ska försöka ge besked så långt det nu går.
Jag börjar med de inbetalda pensionerna. De så kallade antastbara blir kvar i systemet. Det är en väldig trygghet för dem som går i pension vid 65 års ålder. Det var inte givet, men det ska vara sjysta pensionsvillkor. Det var ett krav från vår sida. Pensionssystemet blir billigare helt enkelt eftersom folk inte behöver känna den oron.
Det finns möjligheter till karriärväxling, till omställning. Det ligger i det här - 30 miljoner kronor är avsatta till detta. Det är en summa som har tagits fram när man har jämfört med hur det ser ut på arbetsmarknaden i övrigt.
Pengarna som sedan frigörs under år 1 beräknas till 60 miljoner kronor. De kommer att användas till att förstärka kvaliteten. Men det är ju inte regeringen som talar om vad som är kvalitet i scenkonstsektorn. Det vet parterna allra bäst själva.
Det var också viktigt för oss att ingenting skulle försvinna i systemet. Ramarna är kvar. Det finns medel till karriärväxling och till omställning. Medel kommer också att kunna gå till höjning av kvaliteten - mer för varje år, dessutom, eftersom det blir billigare och eftersom fler kommer att kunna arbeta. Dansare som inte hade hittat något jobb vid 41 års ålder hade kanske tvingats gå i pension. De kommer nu efter en omställning eller en karriärväxling, som det kallas - kanske vidareutbildning inom det egna området; det är inte alls omöjligt - att kunna arbeta.
Arbetslinjen gäller. Gillar man inte arbetslinjen kan man ha problem med det här förslaget, men de som arbetar som sångare, musiker eller dansare älskar ju sina jobb. De vill kunna arbeta vidare inom sektorn även om kroppen inte håller för det som de tidigare kanske har utbildats för. Det finns mycket annat man kan göra inom denna vida sektor.
Det var också roligt att höra mina egna ord läsas upp igen. Vad jag förstod var de från 2006, bara något halvår innan jag fick möjlighet att börja bita ordentligt i den här frågan. Det var en fråga som jag ställde till min företrädare Leif Pagrotsky. Han gjorde uppenbarligen ingenting. Det hände inget.
Man kan tycka att det borde ha gått fortare, men vi löser den här frågan nu. Det är inte lätt. Det har inte varit lätt. Men nu löser vi den, och det på ett sätt som är absolut bäst för scenkonsten själv. Det är där som kunskapen finns.
Ramarna är kvar. 300 miljoner blir kvar i sektorn. År 1 går 210 miljoner till pensionskostnader, 30 miljoner till omställning, karriärväxling, och 60 miljoner till kvalitet. Alltihop blir kvar i sektorn. Dessutom kan man förstärka kvalitetsarbetet framöver.
Men vad man vill göra inom scenkonsten, på konserthus, på operahus och på teatrar, det är någonting som vi kommer att ta itu med och diskutera så snart påsken är över och alla äggen är uppätna. Det kan jag garantera, för det är ett samtal som ska föras mellan tjänstemännen på Kulturdepartementet och parterna, det vill säga Svensk Scenkonst, Symf och Teaterförbundet. Jag är övertygad om att det kommer att gynna inte bara scenkonstens aktörer utan i allra högsta grad också publiken.