Herr talman! Tack, Peter Helander, för ett intressant inlägg!
Det dök upp många tankar i huvudet när jag hörde Peters inlägg. Framför allt funderade jag kring hur det blir fler anställda när företaget blir privat, för Peter var orolig för att det inte skulle finnas jobb på landsbygden. Det man ser i välfärden är att det är färre som är anställda i privata välfärdsbolag än i de offentliga och att det är ett sätt att göra vinst att minska sin bemanning.
Det som jag vill vara tydlig med här är att vi tycker att det ska finnas flera typer av utförare, men att det handlar om att återinvestera eventuell vinst och framför allt att vinstjakten som incitament ska få ett slut.
Peter sa också något väldigt intressant i sitt inlägg. Han sa: Att det behövs mer reglering är uppenbart. Då tänkte jag glida in på en ganska konstitutionell fråga. Om det behövs reglering, är det då inte bättre att regeringen utreder vilken reglering som behövs och presenterar förslaget för riksdagen och att vi utifrån det sedan får säga ja eller nej?
Nu går Centerpartiet och övriga Alliansen tillsammans Sverigedemokraterna in på en väg där man säger: Nej, vi vill att man ska utreda det på det här sättet. Alliansen har själv suttit vid makten i åtta år och då inte hunnit med allting som man ville men ändå sett vart det har varit på väg - att vinstjakten har tagit över som incitament i välfärden är tydligt. Ändå gjorde man ett negativt tillkännagivande förra året där man sa i vilken riktning man ville att utredningen skulle gå. Men man är inte ens nöjd med det, utan man gör också ett tillkännagivande i år. Då är jag lite orolig för vart vi är på väg. När ska regeringen få utreda förslag utan att riksdagens borgerliga majoritet lägger sig i och talar om i vilken riktning man ska gå? Är det inte bättre att regeringen får utreda hur vinstjakten ska se ut än att vi hela tiden lägger oss i och petar från riksdagens sida?