Fru talman! Film är en av de kulturyttringar som
når många människor i hela landet. Många var väl de
som egentligen trodde att film på bio näst intill skulle
försvinna i och med att TV:ns och videons fram-
marsch gjorde det möjligt för oss att se filmer hemma.
Men så har det ju inte blivit. Intresset för film på bio
är fortsatt stort.
Vilka filmer är det då vi kan se på bio? Och vilka
är det som har chans att göra det? Drygt 70 % av de
filmer som vi ser är från USA. Resten är i stort sett
svenska, med nordiska inslag. En ytterst liten del är
från övriga Europa och övriga världen. Man kan alltså
säga att filmutbudet är väldigt snett. Filmerna från
övriga Europa och övriga världen når i stort sett ald-
rig utanför storstäderna över huvud taget, och de visas
också under en mycket kort tid.
Populära filmer har också svårt att nå ut i landet.
Man skyller på brist på kopior och på att det är dyrt
att framställa sådana. Blir filmerna särskilt populära
får de gå litet längre på biograferna i storstäderna.
T.o.m. de som har fått löfte om att få en kopia ute i
landet får inte det.
Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Det
finns mycket att göra inom filmens område. Detta har
flera orsaker. Marknadsdominansen från USA är stor,
och ett par stora aktörer dominerar marknaden i Sve-
rige. Detta bidrar till att vi har en sådan här situation.
Jag önskar att vi kunde ha fått ett nytt filmavtal nu,
som åtminstone hade kunnat avhjälpa några av de här
bristerna. Nu blev det inte så. Det blev inget nytt
avtal, utan i stället en förlängning av det nuvarande.
Vi vet att videobranschen också hoppar av.
Nu får vi leva med den situation som vi har ett tag
till. Vi vet att regeringen avser att återkomma, under
den här månaden t.o.m., med filmfrågorna. Då får vi
anledning att precisera oss litet mer när det gäller
filmen.
Utskottet har nu behandlat ett antal motioner om
film och samlat dem i betänkandet. En av de frågor
som behandlats, där Centerpartiet har ett motionsyr-
kande, gäller de regionala resurscentrum som håller
på att byggas upp ute i landet. Detta är något väldigt
positivt. Det mest kända och framgångsrika är nog
Film i Väst med säte i Trollhättan. Jag gjorde ett
besök där i våras. Det var ganska imponerande att se
all den verksamhet som bedrivs där och den kompe-
tensuppbyggnad som sker inom flera kulturområden.
De arbetstillfällen som genereras inom kultursektorn i
industristaden Trollhättan är också något som är
mycket intressant.
Centerpartiets ena motionsyrkande går ut på att de
här resurscentrumen skall byggas ut för att få en
landsomfattande täckning. Utskottet delar den upp-
fattningen, och det är väldigt positivt.
Det andra yrkandet gäller att det statliga stödet till
dessa regionala resurscentrum också skall kunna an-
vändas för långfilmsproduktion. Det är självklart att
sådan produktion till allra största delen måste finansi-
eras på annat sätt, och det sker också naturligtvis.
Men vi i Centerpartiet tycker att det är litet klåfingrigt
att förbjuda att en liten del av pengarna också skulle
kunna användas just till detta ändamål. Man är rädd
att verksamheten med långfilm skulle kunna tränga ut
allt annat. Men jag tycker att vi skall ge de regionala
resurscentrumen förtroendet att själva avgöra detta
och fördela sina resurser till olika produktioner. Själv-
fallet skall man också producera kortfilm, film för
barn och ungdom och allt det som vi tycker är viktigt.
Jag tror att man kan ta det ansvaret. Därför yrkar jag
bifall till Centerpartiets reservation nr 4.
Jag har också ett särskilt yttrande som handlar om
en utvecklingsfond för filmproduktion. Miljöpartiet
har en reservation om detta, och Centerpartiet har
tidigare haft en motion om det. Vi har inget yrkande
just nu, och därför pekar jag på detta i ett särskilt
yttrande. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hem-
ställan i betänkandet.