Herr talman! Jag tror att det var så att Jonas Andersson i sitt anförande ställde en del retoriska frågor om hur många som inte kan svenska, hur många som har begått brott och så vidare. Sedan konstaterade Jonas Andersson själv att det vet man inte. Ändå står han i talarstolen och målar upp en bild av att det är hundratusentals människor som inte kan svenska och som begår brott som får bli medborgare i Sverige.
Hur många är det, Jonas Andersson? Hur många som blivit svenska medborgare är det som inte kan svenska?
Jag tror att det farligaste vi kan göra i den här typen av debatt är att slänga oss med halvsanningar eller påhittade sanningar som bekräftar fördomar och målar upp bilden av ett samhälle i kaos.
Det bästa vi kan göra i den här typen av debatt och i den här kammaren är att se till att det vi säger och tycker är rimliga regler också blir av.
En fråga var när vi inför de här kraven. När det gäller kraven på försörjning för att få stanna i landet ska vi komma ihåg att medborgarskapet inte är en förutsättning för att få stanna i landet. Det är det permanenta uppehållstillståndet som ger dig möjlighet att stanna i landet. Du kan stanna i Sverige under många år, i hela ditt liv, utan att vara svensk medborgare. Då kan man ställa frågan när vi inför försörjningskrav för permanent uppehållstillstånd. Det sa vi i Migrationskommittén att vi skulle göra. Det har vi gjort. Vi har infört de kraven.
Nu inför vi steg för steg de krav på kunskaper i svenska språket som vi pratade om för permanent uppehållstillstånd. Vi håller på och bereder språkkrav för medborgarskap.
Vi inför alltså detta. Men låt oss vara försiktiga med att bara sprida fördomar.