Fru talman! Under mina tolv år i riksdagen har jag varit med om tre nedläggningshot för Marinens Musikkår. Försvarsministern och jag träffades här för bara några månader sedan i en interpellationsdebatt där jag tog upp frågan. Jag har under dessa år vid ett flertal tillfällen skrivit interpellationer och skriftliga frågor till kulturministern och till försvarsministern, och jag har motionerat tillsammans med min partivän Lars Wegendal som då - 2009 - satt i kulturutskottet om en oberoende utredning av försvarsmusiken. Det är det som är kärnan i allt detta.
Nu vet jag inte hur jag ska tolka svaret från försvarsministern eftersom det redan i dag har kommit ett besked om en utredning. Därför blev jag något förvånad över försvarsministerns svar här. Det hade nog varit mer klädsamt om försvarsministern hade gått upp i talarstolen och direkt sagt att ni nu har tagit initiativ och att det kommer att tillsättas en utredning. Men är det så säger jag: Äntligen, tack! Det är glädjande om det är så. Jag vill gärna höra mer om detta.
Det är ändå så att svensk militärmusik, militär blåsorkestermusik, inte kan ses som en angelägenhet enbart för Försvarsmakten. Det är en fråga i ett mycket större perspektiv, vilket många har tagit upp här tidigare. Det handlar om ett kulturarv.
Därför måste man också se denna fråga ur ett kulturpolitiskt perspektiv. Om denna utredning ska tillsättas måste det vara en oberoende utredning. Man måste också se över uppdraget. Det går inte att ge ett uppdrag som innebär att man enbart ska se på det statsceremoniella eftersom det är en kulturpolitisk fråga.
Försvarsmusiken i dag, Marinens Musikkår, gör mer än så. Detta är ett kulturarv för hela civilbefolkningen. Det är det som är kärnan i detta.
Jag ser alltså gärna att det blir en oberoende utredning och att man också ser över uppdraget och inte enbart pekar på det statsceremoniella.
Tänk så många barn och ungdomar Marinens Musikkår har glatt ute i skolorna! Tänk vilka förebilder de är för våra ungdomar som vill spela blåsinstrument och lära sig! Det
är
så att vi har ett kulturarv som annars dör ut. Inte är det så att vi politiskt skulle ta 325 år av kulturarv och säga att det inte är värt något för kommande generationer.
Nu vill jag ställa en fråga till försvarsministern. Tycker försvarsministern att det här är även en kulturpolitisk fråga?