Herr talman! Det här är som sagt en bred debatt. Anledningen till att vi tycker att kommuner borde få större stöd från staten än vad de nu får är att de inte ska hamna i situationer som den i Stockholm där man lånar eller höjer skatten. Vi tycker att det ska finnas ett större stöd från staten, och det kan jag för tydlighetens skull också säga att vi har med i vår budget. Vi tänker att staten gör otillräckliga satsningar i statsbudgeten på att stödja kommunerna i deras viktiga brottsförebyggande arbete.
Jag tycker mig fortfarande inte höra något svar på exakt varför man har landat på just 13 år. Det finns de som säger att en ytterligare sänkning av straffmyndighetsåldern skulle kunna få brottsligheten att krypa ännu längre ned i åldrarna. Åtminstone vissa forskare menade att det syntes ganska tydligt när till exempel straffrabatten för unga vuxna togs bort. Det var ju också någonting som Miljöpartiet medverkade till. Då kröp brottsligheten ned i åldrarna. Det måste tas med i beaktandet.
Att beslutet att sänka straffmyndighetsåldern och överföra unga dömda till Kriminalvården har mötts av massiv kritik måste ministern ändå vidgå. Det är ingenting som Miljöpartiet har hittat på. Ett samlat civilsamhälle har sagt att de inte rekommenderar att dessa förändringar genomförs.
Ministern har nämnt i tidigare inlägg att man har vidtagit flera olika typer av åtgärder för att höja olika straff. En kritik mot den utredningen, som genomfördes av en väldigt kvalificerad person, var att det inte gjordes någon översyn av hela brottsbalken. Man har gjort lite här och där, och brottsbalken och straffen har blivit något av ett lapptäcke.
En grundfråga jag har är varför regeringen har så bråttom. Det pågår flera olika utredningar som inte är klara, till exempel av Sis, men regeringen hastar igenom och snabbar på förändringarna av brottsbalken. Det håller inte riktigt ihop. Man inför en väldigt genomgripande ändring med sänkt straffmyndighetsålder. Varför är det så bråttom?