Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag står bakom Sverigedemokraternas särskilda yttrande samt våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 3 och 10.
Barn- och familjepolitik är ett väldigt kärt och angeläget ämne för oss sverigedemokrater. Familjen är nationen i det lilla formatet, och nationen är familjen i det stora formatet. För en nationalist, det vill säga en människa som tror på varje folks rätt att vara herre i sitt eget hus, som tror på varje nations rätt att freda sin gräns och förvalta sina gemensamma tillgångar, dela plikter och rättigheter och så vidare, är parallellerna mellan nation och familj så självklara att de knappast behöver nämnas.
Jag har säkert sagt det förr, och jag kommer att säga det många gånger framöver: Familjen är hjärtats fosterland.
Välmående familjer är själva fundamentet för en välmående nation, för i välmående familjer fostras välmående barn. Det var främst barn jag tänkte prata om i dag. Jag tänkte prata om politik från barnets perspektiv. Vi gör sällan det, vi politiker. Vi diskuterar sällan utifrån barnens perspektiv. Det där stämmer inte, vi pratar hela tiden utifrån barnets perspektiv, kanske någon av er tänker. Men nej, vi gör inte det. Vi politiker pratar om barnperspektiv, men väldigt ofta ur ett vuxenperspektiv.
Herr talman! Sverigedemokraterna lanserade i Almedalen i år ett program för politik som rör barn ur just ett barnperspektiv, passande nog kallat Barnprogrammet, ej att förväxla med Bolibompa. Det är ett dokument med ett 50-tal förslag som förbättrar för Sveriges barn från tiden i mammans livmoder till den dagen barnet börjar skolan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Förslagen återfinns såklart också i partiets motioner för de många utgiftsområden som berörs, några i vårt utskott, några på andra ställen. Att utförligt redogöra för varje förslag i Barnprogrammet låter sig inte göras i ett sådant här sammanhang, och det är heller inte önskvärt, men jag tänkte ändå nämna några av punkterna.
Sverigedemokraterna vill stärka det juridiska skyddet för ofödda, stärka mödrars möjligheter till graviditetspenning, avkvotera föräldraförsäkringen, återinföra och stärka vårdnadsbidraget, minska barngrupperna i förskolan, avskaffa genuspedagogik och dylika ideologiskt betingade experiment med barn och slopa karensdagen för dem som arbetar inom förskolan för att motverka att sjukdomar sprids och för att skapa en bättre arbetssituation för såväl pedagoger som barn. Vidare vill vi höja matkvaliteten i barnomsorgen, främja uppkomsten av föräldrakooperativ, upprätta ett offentligt register över dömda pedofiler med hög återfallsrisk och så vidare.
Herr talman! När det gäller det betänkande vi debatterar i dag finns det ett par punkter som jag skulle vilja lyfta fram lite extra. Det gäller reservationerna 3 och 13.
Jag börjar med reservation 3. Sverigedemokraterna är för ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen, men vi tycker att det är familjens rätt att själv bestämma hur de bäst löser sitt unika vardagspussel. Däremot tycker vi inte att det är önskvärt att en av föräldrarna, oftast den som tjänar minst, oftast modern, tar ett större ansvar för barn och hem av ekonomiska skäl.
Därför vill vi se en grundlig utredning om hur man skulle kunna forma en helt ny föräldraförsäkring som tar bort de ekonomiska skillnaderna kopplade till vem av föräldrarna som är hemma, det vill säga ett system där familjerna äger rätten att fördela dagarna hur de vill men utan att behöva ta hänsyn till ekonomiska faktorer.
Vad gäller reservation 13 välkomnar vi regeringens höjning av vårdnadsbidraget, men vi menar att det är orimligt att ett sådant viktigt belopp justeras med så långa och oförutsägbara mellanrum som det historiskt sett varit. Vi förordar därför en indexering av beloppet så att det på årsbasis kan kompensera för inflationen. Jag vill instämma i det som Tina Ghasemi sa rörande beloppets storlek, att det inte får bli en sorts standard för dem som inte använder sig av Försäkringskassan.