Herr talman! Det har nu gått drygt ett år sedan regeringen presenterade åtgärder för att, som den själv beskrev det, lägga Sveriges asylregler på EU:s miniminivå och skapa ett andrum i flyktingmottagandet. Det var åtgärder som presenterades av Stefan Löfven och Åsa Romson på en presskonferens.
Bakgrunden till detta känner vi alla till. Sverige saknade en hållbar migrationspolitik. Trots att statsministern bara några veckor tidigare på ett offentligt möte var tydlig med att Europa inte skulle bygga några murar hann verkligen till slut i kapp även regeringen. Jag hävdar dock att flyktingkrisen inte är över, vilket jag även sa i mitt huvudanförande. I år beräknas 30 000 människor komma till Sverige. Det är ungefär som ett genomsnittligt år före krisen. Anhöriginvandring tillkommer.
Lagstiftningen som Maria Ferm nämner i sitt anförande är tillfällig. Den kommer att sluta gälla senast 2019. Vi är ganska snart där, och det aktualiserar en viktig fråga. Hur ska framtiden för svensk migrationspolitik se ut?
Så fort man nämner detta blir universalsvaret från regeringen att EU håller på och arbetar med det här. Det är sant. Det pågår ett arbete inom EU. Lika sant är att det fortfarande är väldigt oklart vad det egentligen ska resultera i. Många länder motsätter sig exempelvis en tvingande omfördelningsmekanism.
Oaktat vad som sker eller inte sker på EU-nivå tror jag att många undrar vad den svenska regeringen tycker. Vilka uppfattningar har de båda regeringspartierna? Det är egentligen en ganska enkel fråga. Anser man att lagar och regler ska förändras, och hur i så fall? Eller ska allt återgå till det som gällde tidigare?
Vi kan ta tillfälliga uppehållstillstånd som exempel. Anser Miljöpartiet att detta bör gälla i Sverige även fortsättningsvis?