Fru talman! Tack, ledamoten Risberg, för frågan! Det var ganska lång väg fram till frågan, vilket gjorde att jag kanske inte riktigt hann svara på alla delar.
Min poäng och det viktiga i det jag försökte säga var att jag inte tycker att vi riktigt tar itu med problemen i världen så som den ser ut när en andel så stor som två tredjedelar av de tio senaste årens resolutioner i generalförsamlingen handlar om ett enda land.
Sverige har två olika sätt att gå vidare med sanktioner: dels genom FN-systemet, dels genom EU-systemet. Genom EU-systemet har vi infört ett antal sanktioner mot extrema bosättare och grupper av extrema bosättare. Dessutom vet ledamoten Risberg att regeringen driver på för att sanktioner också ska införas mot extrema bosättare som även är ministrar, varav vi har ett par stycken i den israeliska regeringen. Detta är något som Sverige driver på för.
Men för att FN-systemet ska fortsätta att vara relevant måste man ta itu med andra frågor också. Det kan inte bara vara Israel som man ständigt diskuterar utan att hantera grundproblemen. I så fall har jag mycket större tilltro till att Abraham Accords-vägen kommer att ge resultat i konflikten mellan Israel och Palestina än till att FN klarar att hantera det.