Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer, nr 1 och 3, som berör Sveriges nationalsång och våra ordensutmärkelser.
Sverige har i dag fyra statliga förtjänstordnar, officiellt benämnda Kungl. Majestäts orden. De instiftades på 1700-talet och har således rätt lång historia bakom sig. Tillsammans med de medaljer som skapades vid samma tid samt de som skapats senare är de en del av det svenska belöningssystemet.
Det har nu gått över 40 år sedan riksdagen olyckligtvis beslutade att förbjuda kungen att ge dessa utmärkelser till svenska medborgare. I ett tidstypiskt beslut bestämdes samtidigt att möjligheten att tilldelas dessa utmärkelser exklusivt skulle gälla utländska medborgare och statslösa, vilket framför allt motiverades med att det i de flesta länder fanns någon form av ordenssystem under statlig medverkan och att utdelandet av svenska ordnar kan ha betydelse för Sveriges förbindelser med andra länder samt att det tillhörde en förgången tid.
Ordnar förekommer i dag över hela världen och inom alla typer statsskick, såväl monarkier som republiker. Ingenting visar att ordnar skulle tillhöra en förgången tid.
Ordnar bär på tradition. De bär också på prestige och status, och de är en del av vårt historiska kulturarv. Att utskottet nu väljer att avslå denna motion kan jag inte tolka på något annat sätt än som att man försvarar någon typ av janteapartheid där svenska medborgare särskiljs som icke belöningsvärdiga.
Fru talman! I dag står Sverigedemokraterna upp för något så självklart som att även svenska medborgare ska kunna belönas av vår egen kung på samma sätt som utländska och statslösa, och vi står upp för att bryta den egendiskriminering och janteapartheid som övriga partier så uppenbart av någon anledning vill befästa och bevara.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 12 mars.)