Herr talman! Så står vi då här igen. Varje år samlas vi i denna kammare för att debattera lagen om offentlig upphandling, och jag har även i år fått rollen att försvara denna lag.
Varför har vi lagen om offentlig upphandling? Om man ser på motionsfloden med 52 motioner verkar det som att det är en lag som är älskad av ingen. Det blir väl så ibland med en del lagar. Man hittar alla felen i den. Man tycker att den är krånglig, att den inte är tillräckligt omfattande eller att den är för omfattande, och att den styr fel saker.
Det är viktigt att komma ihåg varför vi har lagen om offentlig upphandling. Det är för att sätta konsumenten och framför allt skattebetalaren, den som nyttjar våra välfärdstjänster, i centrum. Lagen om offentlig upphandling är till för att våra skattebetalare ska få maximal välfärd för varje skattekrona.
Men den är också till för att vi ska ha ett rättssäkert system. De som är leverantörer till offentlig verksamhet ska kunna få tävla om de olika orderna på lika villkor. Det är väldigt lätt när vi talar om offentlig upphandling att ta upp fall som till exempel barnen i Jönköping som äter biff från Brasilien.
Men här är det viktigt att komma ihåg att Sveriges välstånd bygger på frihandel. Det har vi allihop lätt för att säga i våra hyllningstal. Men frihandeln testas den gång då en utländsk produkt står mot en svensk och en utländsk leverantör står mot en svensk. Jag tror att det är viktigt att vi inte hemfaller åt någon kortsiktig handelshindrande nationalism där jag som är från Lohärad alltid ska äta Lohäradskött och så vidare.
Det är viktigt att vi har den grunden med oss. Lagen om offentlig upphandling har vi för att vi ska få maximal välfärd för pengarna och för att vi ska ha ett rättssäkert system.
Nu har majoriteten i utskottet ganska bryskt avslagit de 52 motioner som är lämnade. Jag har dessutom varit med och yrkat avslag på ett antal motioner som har kommit från bänkgrannar i mitt eget parti. Men vi gör hänvisningen dels till att vi hade den här debatten så sent som för ett år sedan, dels till att vi har en nyligen antagen lag om valfrihet som faktiskt behandlar många av de frågor som är uppe i betänkandet. Vi hänvisar också till Upphandlingsutredningen, som nu bereds i Regeringskansliet.
Men jag instämmer med Alice Åström i ett tidigare inlägg; lagen är en sak och tillämpningen en annan. Där är det viktigt att de som nu har att följa den fina lag som vi har stiftat här i riksdagens kammare har kunskapen och att vi ser till att de förstår att använda den.
Jag kan konstatera när man får önskelistan med de 52 motionerna att många av dem leder just till det som Alice Åström varnade för. Man sade att lagen var för omfattande, för svårgenomtränglig, för snårig och till och med obegriplig. Saken är den att det bästa kan bli det godas fiende. Alla sådana här tillägg och saker och ting kan förhindra att vi får ett enkelt system som gör det möjligt att uppnå de goda målen, som vi antagligen är överens om att lagen om offentlig upphandling ska bidra till. Det handlar om att få maximal välfärd för pengarna och ett rättssäkert system.
Med denna motivation yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.