STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamhets-redogörelser för riksdagens nämnder
Herr talman! Sverige och de nordiska länderna har en tradition av transparens och öppenhet. Jag tror att denna positiva tradition ibland har lett till ett visst mått av naivitet. Vi tror att vi människor är okorrumperbara, vilket vi inte är.
Vi människor kan falla för frestelser när det gäller ekonomi. Därför måste regler skrivas, inte för vackert väder utan för att det kan hända att ekonomiska krafter vill påverka politiken.
Den här insikten har också internationella organ, som har påpekat för Sverige att Sverige har saknat en reglering för att förhindra sådan här korruption.
Därför genomfördes en provisorisk lagstiftning, kan man väl säga, under förra mandatperioden. Den har inte en direkt proportionalitet vad gäller påföljder för överträdelser, måste man väl erkänna, och den har stora brister. Därför pågår en statlig utredning för att se över den här lagstiftningen och hur man ska kunna utforma den på ett annat sätt på nationell nivå.
Men vad jag skulle vilja lyfta fram i mitt anförande är att jag som gammal kommungubbe och med erfarenhet från kommunal nivå tror att korruptionsrisken är betydligt större på kommunnivå än på nationell nivå.
Varför? Jo, därför att på kommunnivå hanteras inte bara upphandlingsärenden. Upphandlingen är ändå ganska väl övervakad av statliga regler - vi har lagen om offentlig upphandling och annat sådant. Där hanteras framför allt ärenden inom samhällsbyggnadsområdet, där stora förmögenhetsvärden skapas genom politiska beslut i form av byggrätter och exploateringsgrader. Man förhandlar exploateringsavtal och gör markaffärer, ofta med stor politisk inblandning.
Här finns en betydande risk för korruption om människor har besvärliga ekonomiska förhållanden. Att då inte sätta upp ett regelverk för att förhindra korruption och påverkan av politiker tycker jag faktiskt är naivt. Vi kan inte skriva regler för vackert väder, utan vi måste skriva dem för besvärliga förhållanden.
(Applåder)