Fru talman! Vi vet att sex av tio äldre som bor i villa och tre av tio äldre som bor i bostadsrätt tycker att de bor för stort. Det innebär att det finns 420 000 hushåll i Sverige där man bor kvar i ett boende som man tycker är för stort.
Detta sätter fokus på vad det egentligen handlar om. Man hittar inte alternativen. Att flytta till en mindre bostad blir mycket dyrare än att bo kvar i den avbetalda villa man redan har. Man fastnar, och vi får inte igång några flyttkedjor över huvud taget. Här måste politiken lyckas med att skapa incitament för dem som vill flytta till mindre och mer ändamålsenliga boenden.
Vi kristdemokrater vill höja taket i bostadstillägget för att öka efterfrågan på nyare och därmed dyrare bostäder. Vi vill också höja själva bostadstillägget för pensionärer så att de med lägst pension får mest hjälp. Vi tycker att man när man har fyllt 85 år åtminstone ska vara myndig nog att själv bestämma hur man vill ha det. Har man fyllt 85 år ska man utan biståndsbedömning kunna säga: Nu vill jag bo i ett trygghetsboende - nu behöver jag ett särskilt boende. Det vore ganska rimligt.
För att åstadkomma dessa flyttkedjor krävs att pensionärernas inkomster ökar. Vi vill stimulera kommunerna att bygga fler äldrebostäder i olika former. Det vill vi göra med en äldreboendemiljard. Vi kommer också att stödja goda förslag som ökar byggandet av boenden för äldre.
Sedan kommer vi till Riksrevisionens rapport. Den är ganska grym. Alla miljarder som har satsats har inte lett till någonting, åtminstone inte till något som kan påvisas.
Jag tror att det man inte kan se i Riksrevisionens rapport är att det handlar om två saker. Det handlar om särskilda boenden, och där är Riksrevisionen väldigt tydlig, så tydlig man nu kan vara. Man visste nämligen inte hur många särskilda boenden det fanns när detta infördes, och man är inte riktigt säker på hur många som finns nu heller. Men man kan inte se någon effekt, säger man.
Vad man inte följer upp på samma sätt är antalet trygghetsboenden, som vad jag förstår har ökat ganska kraftigt under de här åren. Det är möjligt att kommunerna har varit smarta. Man hade inte behov av fler särskilda boenden, men man hade behov av trygghetsboenden, och så har man byggt det. Om detta vet vi väldigt lite utifrån Riksrevisionens rapport. Det är självklart rimligt att vi tar den på allvar. Det är rimligt att man följer upp alla statliga pengar som fördelas ut till kommuner.
Det finns däremot något som är fullständigt klart. För att vi ska få ett byggande av boende för äldre kommer det att krävas statligt stöd i någon form även framöver. Och om vi inte skulle lyckas med det ser vi ett problem som bara ökar och ökar tills det så småningom blir helt oöverstigligt.
Med det vill jag yrka bifall till reservation 5.