Fru talman! En av samhällets viktigaste uppgifter är att medverka till en positiv uppväxt och utveckling för barn och ungdomar. För oss kristdemokrater är barn och barns rättigheter och skydd alltid första prioritet.
Granskningar från bland annat Aftonbladet och Svenska Dagbladet har visat hur tiotusentals svenskar laddat ned barnpornografi. Det har varit svårt att bara läsa denna typ av granskningar. Det är ännu mer fruktansvärt att föreställa sig dessa ohyggliga övergrepp. Att ta in den verklighet som så många barn lever i är svårt. Det är motbjudande att tänka på att människor är kapabla att skada barn på ett så grymt sätt.
Men frågorna måste upp på bordet. Enligt en rapport från Rädda Barnen uppger ca 20 procent av 6 000 tillfrågade gymnasieungdomar att de utsatts för någon typ av sexuellt övergrepp. Samhället behöver därför kraftigt markera och agera mot sexövergrepp och mot barnpornografibrott mot barn och ungdomar. I dagens debatt belyser vi regeringens proposition, där bland annat minimistraffet för grovt barnpornografibrott höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.
Det vi diskuterar nu är lagstiftning mot barnpornografibrott, som inte alltid har varit en brottslig handling. Det räcker med att blicka drygt 20 år tillbaka i tiden. Under slutet av 90-talet lyftes frågan av Kristdemokraterna utifrån uppmärksammade rättsfall. Den tidens diskussion var inte så enig som den debatt vi har i dag. Röster både inom politiken och ute i samhället ifrågasatte behovet av och syftet med en lagstiftning som kriminaliserar barnpornografibrott. Jag är i dag stolt över de kristdemokratiska politiker, Alf Svensson, Inger Davidson och Ingvar Svensson, som enträget drev på, så att en lagstiftning blev verklighet under 90-talets avslutning. Men det är dags att gå vidare med ytterligare lagstiftning när vi ser hur situationen eskalerar.
Fru talman! Propositionen är ett steg i rätt riktning, men enligt vår mening saknas det viktiga delar i lagstiftningen. Vi kristdemokrater vill gå längre och se fler förändringar inom detta rättsområde för att motverka brott och därigenom också värna våra barn och ungdomar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn
I dag döms en överväldigande majoritet av dem som döms för barnpornografibrott till böter. Till exempel dömdes under 2018 endast 20 av 119 till fängelse. Det är inte acceptabelt. Den som befattar sig med barnpornografi begår ett mycket allvarligt brott. Kristdemokraterna vill höja minimistraffet till sex månaders fängelse och slopa böter i straffskalan. Kristdemokraterna vill se över de rekvisit som krävs för att få någon fälld för grovt barnpornografibrott. Att det som i dag ska krävas hundratusentals filer för att bli dömd är inte acceptabelt. Det är grovheten på materialet som ska bestämma, inte mängden bilder. Polisen vittnar själv om detta problem. Det krävs 200 000 filer med sexuella övergrepp för att brottet ska betraktas som grovt. Vi vill också höja maxstraffet för grovt barnpornografibrott till tio års fängelse, samma maxstraff som för grov våldtäkt mot barn.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 1 från oss kristdemokrater.
Som många talare har nämnt faller barnpornografibrottet i dag under brott mot allmän ordning. Den som laddar ned en övergreppsfilm gör sig inte skyldig till ett övergrepp på en specifik individ, men all typ av kontakt med barnpornografi är olaglig.
Om brottet flyttades från brott mot allmän ordning till brottsbalken och betraktades som ett sexualbrott skulle också de utsatta barnen bli målsägare med möjlighet till målsägarbiträden. Möjligen skulle det också leda till att polisen prioriterade annorlunda. I Norge döms 20 gånger fler personer, och där är barnpornografi ett sexualbrott, inte ett brott mot allmän ordning. Skulle man ändra benämningen skulle det tydliggöra för förövaren, barnet och samhället att det här är ett sexualbrott. År 2016 kom flera stora internationella organisationer som FN, Ecpat och Europol överens om benämningen "dokumenterade sexuella övergrepp på barn".
Vi anser att barnpornografibrottets allvar inte till fullo speglas genom den nuvarande beteckningen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdraget att överväga om brottet ska ges en annan rubricering som bättre uttrycker allvaret i att ladda ned, titta på eller sprida skildringar av sexuella övergrepp på barn.
Fru talman! Polisen har själv larmat om problemet med att barnpornografibrottet inte är ett sexualbrott. Som sådant saknar det brottsoffer. Tillsammans med det låga straffvärdet innebär det att brottet kan bli lågt prioriterat.
Barnpornografibrott är ett hemskt brott som kan påverka det utsatta barnet resten av dess liv. Vi vill därför flytta barnpornografibrott till 6 kap. brottsbalken, det vill säga kapitlet om sexualbrott.
Fru talman! Som avslutning vill jag säga att vi anser att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda barns sexuella integritet. Barn som utsätts för sexualbrott får leva med livslånga trauman. Denna typ av brott mot barn kan få förödande konsekvenser för barns förmåga att känna tillit till andra människor. Det är viktigt att barn som utsätts för dessa brott vågar berätta och sedan även anmäla. Det är dock processer som kan ta många år. Med hänvisning till det och den tekniska utvecklingen anser vi att det är påkallat med en översyn av om preskriptionstiden för alla sexualbrott mot barn, även barnpornografibrott, bör tas bort helt.