Fru talman! Vi har från Socialdemokraterna ingen reservation, utan vi har ett särskilt yttrande. Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid det särskilda yttrandet.
Anledningen till att vi inte har en reservation är att vi är ganska övertygade om att det är en poäng. En av de stora viktiga frågorna för Sverige är att vi kan uppvisa en enighet i Sveriges riksdag gentemot EU-kommissionen när det gäller momsen på den ideella sektorn. Därför är detta en signal om att alla partier i Sveriges riksdag är överens om detta.
Varför är det så viktigt i just denna fråga? Jo, jag är ganska övertygad om att Sverige och många andra länder står inför ganska stora förändringar när det gäller att ställa om samhället. Jag tänker då på klimatförändringar och så vidare. Vi kan inte köra huvudet i sanden. Det kommer att ställas stora krav framöver. Och då, fru talman, tror jag att det är oerhört viktigt, om vi ska klara det med politiska åtgärder, att medborgarna känner en tillit till politikens förmåga att hitta lösningar på svåra problem som gäller människorna.
Den ideella sektorn är en fantastisk skola för medborgare, unga killar, unga tjejer och äldre - alla människor - när det gäller att jobba i den demokratiska processen. Det är en oerhört bra skola för att förstå hur saker och ting fungerar och förstå hur saker och ting beslutas.
Därför är det viktigt att vi på alla nivåer jobbar för att få en stark ideell sektor som kommer att underlätta när det gäller de stora bekymmer som Sverige säkerligen kommer att ställas inför. Då, fru talman, måste vi göra allt vad vi kan på olika nivåer.
Med glädje kan jag konstatera att hemma i min valkrets utsågs Borås kommun till Sveriges mest vänliga kommun när det gäller att stötta den ideella sektorn 2012. Det är ganska fantastiskt. Motivet är att man underlättar för föreningsliv, att man alltid finns där som stöd och så vidare. Det är en stor stolthet för en kommun att få det priset.
Så kan man jobba lokalt, och vi här uppe i Stockholm jobbar på vår nivå för att förbättra och se till att garantera att vi har en stark ideell sektor.
Därför har det varit fantastiskt bra och roligt och lite omvälvande att vi har varit så överens. Det känns lite konstigt när man inte får ge sig på varandra hela tiden. Men det är sådant man också får uppleva. I samma andetag måste jag säga att jag, fast vi har varit överens och fast vi har jobbat gemensamt, kan börja känna en liten oro. Det känns att vi lite grann befinner oss i en bubbla, för vi vet inte hur spelet går.
Vi vet att det ska komma fram ett nytt mervärdesskattedirektiv, och denna fråga kommer att vara med där. Jag har frågat finansministern: Hur går det? Hur fungerar det? Vad händer där nere? Tyvärr får jag egentligen inte så mycket svar annat än: Jobbet går vidare. Vi stretar på.
Det är ungefär det jag får som svar. Jag har frågat: När kommer vi att få någon redovisning i riksdagen av hur arbetet går gentemot kommissionen för att klara den här mervärdesskattebefrielsen för den ideella sektorn? Jag får inget svar på det. I morgon kommer Finansdepartementet till utskottet, och då vi får möjlighet att ställa de här frågorna.
Anledningen till att jag oroar mig är också att jag vet att man i en förhandling så småningom hamnar i en situation där man måste både ta och ge. Då finns det en liten rädsla för att Sverige måste ge bort någonting. Och då kan det ju bli så att man ger bort mervärdesskatten för ideella sektorn i en slutlig förhandling där man ska sy ihop ett helt paket.
Vi får hjälpas åt att driva det här. Vi måste skicka en kraftfull signal ned till EU-kommissionen, och det har jag förstått och trott att man gör från Finansdepartementet. Men signalen till kommissionen måste vara att Sverige aldrig någonsin kommer att skriva på ett nytt mervärdesskattedirektiv om inte den här frågan är löst. Då blir det inget direktiv, för alla länder måste vara med.
Där har jag trott att vi var överens. Jag har också trott att finansministern har drivit den här frågan. Men när jag får svaren på mina frågor om hur det går är det lite mer utslätat.
Därför, fru talman, får vi nog hjälpas åt där vi kan hjälpas åt. Och jag antar att de borgerliga ledamöterna här i riksdagen har större möjlighet att resonera med finansministern. Då är min vädjan: Se nu till att vi driver det här in i kaklet så som snacket har varit!