Fru talman! Riksrevisionen var väldigt tydlig i sin granskning av reduktionsplikten. Det fanns flera olika delar som det är viktigt att vi tar hänsyn till. Det önskar jag att vi hade gjort på ett mycket tidigare stadium. Jag vet att historiebeskrivningen är, precis som Elin Söderberg tog upp tidigare, att vi var sju partier som stod bakom den reduktionsplikt som föreslogs då. Det jag tycker är positivt är när politiker vågar tänka om.
Jag är absolut intresserad av de förslag som Centerpartiet har lyft fram och ser fram emot att titta närmare på dem. Vi har nu dragit ned reduktionsplikten till 6 procent fram till 2026, och sedan har vi sagt att det ska komma en utredning för att se hur det ska se ut framöver. Jag utesluter ingenting.
Det vi måste se till är att vi har en legitimitet för klimatpolitiken, att vi inte ställer en grupp mot en annan och att inte en grupp måste ta hela bördan. Det togs upp ett exempel om fördelningspolitiska åtgärder, och det tycker jag absolut är intressant att titta på. Det vi vet är dock att vi inte kan lägga alla ägg i samma korg som heter reduktionsplikten, för det är då vi har fått se de här chockpriserna.
Vi vet att det inte är en hållbar väg framåt. Vi vet att den nivån inte ens hade varit möjlig att fullfölja. Då är det väl givet att vi måste ta ett steg tillbaka och göra ett omtag, och det är det vi gör just nu i och med att vi har sänkt plikten till EU:s miniminivå på 6 procent. Det tycker jag är bra. Jag ser dock fram emot att se vilka fler åtgärder vi kan införa för att se till att nå klimatmålen på ett hållbart och långsiktigt sätt så att alla är med på tåget samtidigt.