Herr talman! Det ärende vi nu skall debattera är
förnyat förslag till lagstiftning om ingripande mot
otillbörligt beteende avseende offentlig
upphandling. På något sätt är ordet förnyat ett
nyckelord i sammanhanget.
Kammaren har hösten 1993 redan avgjort ett exakt
likalydande ärende. Den gången sade kammaren nej
till förslaget. Man gick på de motiveringar som
sammanfattningsvis innebar att man ansåg att
förslaget att införa den här typen av lagstiftning bröt
mot den kommunala självstyrelsen. Man sade också
att det bröt mot en artikel i den europeiska
konventionen om kommunal självstyrelse.
Dessutom kunde man konstatera att det finns lagar
och regler som redan styr och reglerar den här
verksamheten i tillräcklig omfattning.
Nu återkommer ärendet. Inget nytt har
presenterats. Då har man först att försöka hitta ett
svar på frågan: Varför återkommer ärendet? Någon
kanske kan förledas att tro att det här skulle gälla
förhållanden i regeringskansliet. Men det gör det
alltså inte. Det är exakt samma ärende som senast.
Förhållandena inom regeringskansliet omfattas inte
av denna lag.
Då kvarstår frågorna: Varför nu nagga den
kommunala självstyrelsen i kanten? Varför bryta
mot den europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse? Varför införa ett onödigt regelverk?
Varför öka byråkratin?
Vi från socialdemokratiskt håll ser inte någon
mening med detta. Därför yrkar vi avslag på
propositionen, vilket innebär att jag här yrkar bifall
till de socialdemokratiska reservationer som är
fogade till betänkandet.