Herr talman! Jag förvånas lite över den bild som målas upp av att det finns en massa olika åsikter här inne. Det är som sagt åtta partier som tydligt står bakom regeringens position i detta.
Jag förvånas också över Socialdemokraternas tonläge här hemma eftersom de ju står bakom de investeringar som nu görs. Vi har gjort upp om försvarets finansiering, men nu verkar Socialdemokraterna snarast vara i chock. Antingen vill Socialdemokraterna bryta uppgörelsen om att finansiera försvaret och fortsätta att låna eller så hade de planerat att dölja sina skattehöjningar för svenska folket. Vad är det ni inte vill göra? Vill ni inte rusta upp försvaret, vill ni inte satsa på rättsväsendet eller vill ni inte se till att vanliga, hårt arbetande svenskar får mer pengar i plånboken? Vad exakt är ni emot?
Socialdemokraterna står snarast för en bakvänd konjunkturpolitik. När inflationen var hög ville oppositionen spendera mer, vilket hade förvärrat inflationen. Nu när vi har vunnit över inflationen säger Socialdemokraterna att vi borde hålla igen, trots att det är lågkonjunktur och regeringen som allra mest behöver göra sitt för att ge Sveriges ekonomi en skjuts framåt. När vi förväntar oss att ekonomin ska gå bättre tycker Socialdemokraterna att det är läge att spendera lite mer.
Socialdemokraterna saknar dessutom ytterligare 50 miljarder i finansiering till allt ni lovar till 2028, vilket motsvarar skattehöjningar på 2 200 kronor per månad för en vanlig familj. Socialdemokraternas tänkta samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har hela tiden ropat efter mer lån, till och med när inflationen var som högst.
Nej, jag blir ganska bekymrad när jag hör Socialdemokraternas tonläge om den ekonomiska situationen här hemma.
När det gäller budgetförhandlingarna i EU var det som sagt bra att Sverige fick en stor rabatt. Men i den senaste förhandlingen fick EU också en coronafond på 750 miljarder euro, varav 390 miljarder euro i rena bidragspengar. Detta lyckades den socialdemokratiska regeringen också förhandla fram.
Som jag sa jobbar regeringen och jag nu intensivt för att få genomslag för de svenska positionerna. Vi ingår tillsammans med Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Irland, Belgien och Frankrike i en likasinnad grupp där vi regelbundet möts och diskuterar förhandlingen, både på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Inför att den första förhandlingsboxen skulle presenteras av det danska ordförandeskapet träffades exempelvis gruppen på politisk nivå på initiativ av mig själv och min österrikiska kollega. Och jag hade nog inte ett enda bilateralt möte med någon av mina kollegor under hela förra året utan att ta upp EU-budgeten. Jag själv, finansministern och inte minst statsministern är mycket tydliga i våra respektive sammanhang.
Jag skulle vilja påstå att den svenska budgetrestriktiva positionen är så pass känd att mina ministerkollegor kan upprepa den i sömnen. Den älskas inte av alla, långt ifrån, men vi håller i den hårt för att det är av svenskt intresse.
Tidigare nämnda länder är inte överens om allt, men vi är överens om att hålla nere volymen och att värna den moderna strukturen i kommissionens förslag, med ökat fokus på konkurrenskraft, säkerhet och försvar. Vi står särskilt nära Österrike, för att nämna ett land som också driver att budgetvolymen inte ska uppgå till mer än 1 procent av EU:s samlade bni. Även Nederländerna står oss mycket nära. Vi jobbar också tajt i den krets som i dag har rabatter eller så kallade korrigeringsmekanismer för sin avgift.
Att stå tillsammans, inte bara över en frukost utan på många möten, har betydelse. Varje dag arbetar och krokar vi arm med andra länder som delar våra positioner. Att vi fick in en skrivning om rabatterna redan i förhandlingsboxen från det danska ordförandeskapet var som sagt mycket viktigt. Jag kan säga att det var ganska upprörd stämning på mötet eftersom många länder direkt motsätter sig att det finns rabattarrangemang, men Sverige kommer att fortsätta att kämpa för det.
Jag värnar som sagt att vi har en bred och stark samsyn i Sveriges riksdag. Det tror jag är en styrka för Sverige.