Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar, KU7 EU-arbetet i riksdagen , är ett typexempel på hur KU arbetar. Vi höjer inte rösten. Vi kan rent av låta lite torra i våra pläderingar. Men vi har i uppgift att försöka se till att vi får spelregler som vi alla brett kan ställa oss bakom. Sedan kan vi jobba tillsammans utifrån dem.
En utredning har jobbat med detta sedan juni 2016, och den blev klar i februari 2018. Utredningen har analyserat hur riksdagen ska arbeta med EU-frågor. Jag fick vara med ett tag i utredningen och fick därmed inblick i den. Utan att höja rösten och utan att närmare engagera oss med känslolivet såg vi till hur vi bäst skulle kunna organisera arbetet.
Vi kom i bred enighet fram till följande: De föreslagna ändringarna innebär att riksdagen inte längre ska vara tvungen att behandla grön- och vitböcker som överlämnas till riksdagen av kommissionen. Förslag till rättsakter, och inte bara utkast till lagstiftningsakter, ska vara undantagna från riksdagens granskningsförfarande. Protokollsutdrag från ett utskott om att ett utkast till en lagstiftningsakt inte strider mot subsidiaritetsprincipen ska tas upp på föredragningslistan till ett sammanträde i riksdagens kammare. Det införs en bestämmelse om en delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol.
Det var detta vi kom fram till. Det är inga stora förändringar. Vi utvärderade vad vi hade gjort under flera år och har anpassat oss till vad som skulle kunna vara ett bättre förhållningssätt gentemot EU.
Vi är som sagt eniga om detta, utom Sverigedemokraterna. Jag läser deras reservation, som egentligen bottnar i att de inte är några vänner av EU-samarbetet.
(Applåder)