Fru talman! Ett av syftena med vår europeiska union är att skapa fri rörlighet för människor och varor inom Europa. Det är bra för människor och företag med idéer som man vill sprida, och det är bra för Sverige.
I ett direktiv från Europaparlamentet och Europeiska rådet 2005 talas det om att alla medlemsstater ska erkänna yrkeskvalifikationer som man har fått i ett annat EU-land. Det syftar just till att man inte ska kunna hindras från att jobba i ett annat EU-land om man vill det. Som EU-medborgare har vi rätt att utöva vårt yrke som företagare eller anställd inom hela unionen. Det är bra. Svenska byggnadsarbetare ska kunna jobba i Tyskland. Utländska läkare ska få arbeta i Sverige. Vi inom Alliansen tycker att det är en bra modell. Vi vill inte ha mer slutenhet eller isolering utan tvärtom mer av öppenhet, fri rörelse och samarbete. Det är så vi skapar tillväxt och välstånd.
Hittills har vi haft två olika system för att godkänna yrkeskvalifikationer för allmänpraktiserande läkare. Det är de som är specialiserade i allmänmedicin och har gått fem års ST-utbildning i Sverige. Det är det vanliga. Sedan finns det också Europaläkare. Det är personer som har läkarexamen från ett annat EU-land och efter särskild prövning kan få en sådan legitimation även i Sverige.
Några holländska läkare har nu klagat på detta, eftersom deras holländska examen inte automatiskt godkänts här. EU-kommissionen har kommit fram till att Sverige inte fullt ut följer de gemensamma direktiven. En läkarexamen från Holland som följer kraven för allmänpraktik ska räcka för att få arbeta också i Sverige. Därför genomför vi nu EU-direktivet fullt ut. Däremot gör vi inga förändringar i den specialistutbildning som finns i Sverige. Den kommer att fortsätta vara fem år.
Vad får då detta för konsekvenser?
Vi bedömer att det inte påverkar vare sig patientsäkerheten eller kvaliteten i sjukvården. Det är det viktiga för oss, och det gör vi aldrig avkall på. Det här är en uppfattning som också delas av Läkarförbundet, Svenska Läkaresällskapet och Socialstyrelsen. Det kräver förstås att arbetsgivarna är noggranna i vilka de anställer - men det gäller ju alltid. De måste förvissa sig om att de läkare de anställer har rätt kompetens, erfarenhet och djup i sina kunskaper för det arbete de ska utföra. Det är såklart särskilt viktigt i vården.
Länder som redan infört den här regleringen, till exempel Danmark och Tyskland, har inte heller sett några risker för patientsäkerheten. Vi känner oss trygga i detta.
Men vad skulle hända om man inte genomför den här förändringen, vilket Sverigedemokraterna vill? Jo, det skulle bli kännbara böter, i 50-100-miljonerkronorsklassen. Regeringen har inledningsvis bestridit EU-kommissionens uppmaning men kommit fram till att det finns en klar risk för fällande dom.
Inte i vare sig reservationen eller i anförandet gör Sverigedemokraterna någon annan bedömning. Därmed tycker jag att de måste lämna besked om hur de tänker sig att böterna ska betalas. Är det värt 50-100 miljoner kronor? Varför prioriterar Sverigedemokraterna att lägga pengar på böter i stället för på vården?
Fru talman! Jag yrkar för Alliansens räkning bifall till utskottets förslag.
I detta anförande instämde Jan R Andersson och Carl-Oskar Bohlin (båda M).