Fru talman! Naturligtvis är det så att jag känner många av dem som är berörda. Jag fick anställning på Perstorp 1974, samtidigt som vd:n Gabriel Munck fick anställning. Det är många kompisar som drabbas. Det är tolv tretton som är par, som är gifta eller bor samman, och som har byggt villor. Om man då drabbas av en sådan chock som det innebär med en företagsnedläggelse får det konsekvenser. Det är mycket som kan raseras, och då gäller det att man får samhälleligt stöd.
Jag tycker naturligtvis också att man i första hand måste se till att det finns bra a-kasseregler och ett fungerande utbildningssystem. Det är det man satsar på här. Jag vet att kommunen kanske kommer att erbjuda lokaler så att man till exempel kan fortsätta söka jobb och att kommunen försöker stödja på många olika sätt.
Det är också så, som näringsministern säger, att det finns en mycket stor kunskap och stor industritradition i Perstorp. Det finns också många som har idéer om att göra saker inne på området. Det finns utrustning som jag inte tror flyttas till Italien eller Tyskland utan som blir kvar i Perstorp och som man då kan köpa ganska billigt. Då kan man nog få i gång en hel del produktion. Där förväntar jag mig av näringsministern att departementet är öppet för idéer, att man välkomnar idéer och på det sättet kan hjälpa och stödja, för det behövs verkligen. De som är så här utsatta behöver all hjälp.
Jag vet också, efter att jag pratat med kommunstyrelsens ordförande, att näringsministern är mycket varmt välkommen till Perstorp för att titta på kommunen och det som händer. Jag tror att det vore väldigt bra om näringsministern kan lägga in en halv dag eller en hel dag i sin almanacka för detta. Det tror jag också att de som är drabbade av att gå miste om sina jobb skulle välkomna.