Herr talman! I detta betänkande har Miljöpartiet sex reservationer som vi naturligtvis ställer oss bakom, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1.
Att satsa på folkhälsa är att investera för framtiden, att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Att främja hälsa är ett sätt att styra samhället mot långsiktig hållbarhet ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det handlar om samhällsstrukturer och inte bara om enskilda individers livsstil. Området folkhälsa är väldigt politiskt. Ja, det handlar om strukturer som kan påverkas av politiska beslut.
Hälsans bestämningsfaktorer spänner över de flesta samhällsområden. Inkomst, arbete, boende, tillgång till service av olika slag och transporter är exempel på bestämningsfaktorer för hälsa. För att påverka dessa bestämningsfaktorer har politiska beslut inom olika sektorer och nivåer i samhället stor inverkan. Därför är det viktigt att de styr- och uppföljningsmodeller som används inom såväl kommunal som regional och nationell verksamhet inkluderar hälsoaspekter.
Statens folkhälsoinstitut har i dag ansvar för uppföljningen av de elva folkhälsopolitiska målområdena på nationell nivå. För att nå folkhälsomålen krävs ett aktivt och medvetet arbete med särskilda satsningar, och för att de ska få genomslag anser vi att det behöver finnas ett samordningsansvar även på regional nivå. Vi anser att landstingen och regionerna bör ges ett samordningsansvar för arbetet med de elva folkhälsopolitiska målen på regional nivå. Miljöpartiet vill gärna se att det här ansvaret på sikt lagstadgas.
När det gäller folkhälsa och klimat är ett perspektiv som alltför ofta glöms bort hur samhällsplanering och infrastruktursatsningar kan påverka förutsättningarna för ett fysiskt aktivt liv. Hållbar livsmiljö innebär att man planerar för kollektivtrafik för att minska utsläppen, men också att planeringen skapar gynnsammare förutsättningar för individen att göra andra, hälsosammare val. Att underlätta för individen att vara fysiskt aktiv innebär samtidigt möjligheter att minska den klimatpåverkan som bilåkandet står för.
Hälsa främjas genom god planering med fokus på ökad fysisk aktivitet bland invånarna. Vi blir alltmer stillasittande, samtidigt som klimatförändringarna accelererar.
Vi kan säga att vi har två hot att hantera samtidigt, ett mot folkhälsan och ett mot vår miljö. Hittills har de båda frågorna behandlats var för sig, men genom att stimulera till ökad fysisk aktivitet kan vi påverka växthuseffekten samtidigt som det gagnar folkhälsan. En ökad andel resenärer med buss, spårvagn och tåg är bra för både hälsa och klimat.
Hälso- och sjukvården skulle i ännu större utsträckning än i dag kunna bidra till en bättre folkhälsa genom att aktivt påverka de levnadsvanor som leder till utvecklandet av många av våra vanligaste folksjukdomar.
En av de kanske viktigaste insatserna ur folkhälsosynpunkt som hälso- och sjukvården skulle kunna göra är att i mycket större utsträckning utnyttja det som heter FYSS och FAR.
FYSS är en informationsbank och ett hjälpmedel för personal verksam inom hälso- och sjukvården och består av en sammanfattning av dagens kunskaper om hur man kan förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd med fysisk aktivitet.
FAR står för fysisk aktivitet på recept och innebär att man ordinerar fysisk aktivitet på motsvarande sätt som man ordinerar läkemedel. Det innebär att man tar upp anamnes, ger ordination på en receptblankett och följer upp behandlingsresultatet.
Att skriva ut fysisk aktivitet på recept är en vetenskapligt väl dokumenterad behandlingsmetod som kan användas i både förebyggande och botande syfte. Det finns i dag stark vetenskaplig evidens för att man genom ökad fysisk aktivitet och med hjälp av fysisk aktivitet på recept framgångsrikt kan behandla och förebygga ett stort antal av våra folksjukdomar, till exempel högt blodtryck, diabetes, hjärtsvikt, höga blodfetter, kranskärlssjukdomar, övervikt, depression och astma.
Det mest tilltalande med fysisk aktivitet på recept är att det angriper grundorsaken till en stor del av våra vällevnadssjukdomar. Dessutom är det i princip fritt från biverkningar. Fortfarande är det tyvärr så att hälso- och sjukvården möter utmaningen att förebygga och behandla dessa folksjukdomar med i första hand läkemedel. Läkemedel som primärprevention mot dessa sjukdomar är till stor del inte kostnadseffektivt eller hälsoekonomiskt helt försvarbart. Däremot finns det i dag alltmer evidens för att fysisk aktivitet på recept är en både billigare och effektivare behandlingsmetod som har minst lika bra resultat vad gäller följsamhet vid jämförelse med läkemedelsrecept.
Miljöpartiet vill därför att riksdag och regering på olika sätt ska stödja en utveckling där hälso- och sjukvården i större utsträckning använder sig av fysisk aktivitet på recept - en behandlingsmetod som har en stark evidens - vid primärpreventionsbehandling och förebyggande behandling av många av våra folksjukdomar. En sådan utveckling skulle innebära en förbättrad folkhälsa och samtidigt lägre samhällsekonomiska kostnader.
Herr talman! Jag vill ta upp ett folkhälsoproblem som vi i Miljöpartiet anser vara både bortglömt och bortgömt. Det handlar om läkemedelsberoende.
Att bruket av beroendeframkallande medel kan påverka hälsan i negativ mening och att de därför bör omfattas av förebyggande strategier inom folkhälsoarbetet är de flesta överens om. Detta gäller i dag i första hand tobak, alkohol och illegala droger. Såväl internationell som nationell forskning har dock övertygande visat att även användning av narkotikaklassade läkemedel kan ge upphov till eller förstärka redan existerande ohälsa. Därför kan det tyckas anmärkningsvärt att läkemedelsberoende helt utelämnades i folkhälsopropositionen
En förnyad folkhälsopolitik
som antogs i riksdagen den 5 juni 2008.
I det målområde som berör beroendeframkallande medel, målområde 11, hittar man tobak, alkohol, spel, narkotika och dopning. Inget nämns om beroendeframkallande narkotikaklassade läkemedel.
Narkotikaklassade läkemedel är alltid receptbelagda och förskrivna av läkare, främst till personer som lider av vanliga folksjukdomar. Det kan vara besvär i rörelseorganen eller psykiska besvär.
Läkemedelsberoende leder ofta till att personen tvingas fortsätta ta sitt läkemedel eftersom allvarliga biverkningar är vanliga när man vill eller bör sluta med sitt läkemedel. Man kan alltså inte sluta ta sitt läkemedel trots att det inte längre har någon effekt eller trots att ursprungsorsaken inte längre kvarstår.
Enligt en rapport från 2006, som togs fram av Statens folkhälsoinstitut, beräknas cirka en kvarts miljon, 250 000, svenskar vara beroende av eller fysiologiskt tillvanda till smärtstillande, sömnmedel och lugnande medel. Man betonar i rapporten att detta antal personer inte inkluderar den så kallade missbrukarpopulationen, det vill säga de som använder narkotiska läkemedel i berusningssyfte och ofta i kombination med alkohol eller andra droger.
Narkotikaklassade läkemedel och deras negativa effekter i form av beroende sedda ur ett folkhälsopolitiskt perspektiv berörs över huvud taget inte i den nya folkhälsopropositionen. Inte heller har regeringen gett i uppdrag att ansvaret för uppföljning av läkemedelsberoende ur ett folkhälsoperspektiv ska överföras till Statens folkhälsoinstitut.
Miljöpartiet anser att beroende av förskrivna narkotikaklassade läkemedel är ett omfattande och mycket allvarligt problem som berör upp till en kvarts miljon personer. Det behöver uppmärksammas särskilt i folkhälsoarbetet.
Eftersom Statens folkhälsoinstitut i dag har ansvaret för uppföljningen av folkhälsoproblem orsakade av beroende av alkohol, tobak, narkotika, spel och dopning anser vi att det vore logiskt att Statens folkhälsoinstitut även får ansvaret för uppföljning av beroende av narkotikaklassade läkemedel.
I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp), Ann Arleklo, Lennart Axelsson, Christer Engelhardt, Lars U Granberg, Marina Pettersson och Per Svedberg (alla s) samt Elina Linna (v).