Fru talman! Jag har samma uppfattning som jag
hade i november. Jag är övertygad om att det som
det nu rapporteras om inte har samband med
märkningen eller färgämnena. Jag är övertygad om
att vi har valt produkter som är möjliga att
använda. Däremot tycker jag att det finns
anledning för regeringen att reagera och göra
någonting om människor hyser en, låt vara,
obefogad oro över vad som skulle kunna inträffa.
Det förekommer klara överdrifter i mediernas
rapportering. Det tror jag t.o.m. att Tage Påhlsson
och jag kan vara överens om. En sak är en
pressuppgift om att tillverkarna skulle gå ut och
säga att ett ämne är mycket giftigt. I går gick
tillverkarna ut och förklarade att det inte alls är så.
Det är klart att alla ämnen kan, i vissa
koncentrationer och vid viss användning, vara
farliga.
Vi glömmer lätt att oljan i sig själv sannerligen inte
är särskilt hälsovänlig. Man skall t.ex. inte gärna
andas in rök från villapanneförbränning. Man skall
inte direkt dra in avgaser som kommer från
förbränning i motorer av olika slag. Frågan är om
det här ämnet i sig skulle öka den risk som ändå
finns med dieselolja och brännolja. Min bedömning
är att det inte gör det. Tillverkarens
pressmeddelande kom ut i går, men väcker inte så
stor uppmärksamhet i media som den negativa
rapporteringen som i sig skapar oro.
Rolf Anderberg, som har utredningsuppdraget, har
i dag sagt till mina tjänstemän per telefon att han
inte har funnit någonting som tyder på att det skulle
finnas några problem med det här ämnet. Andra
saker kan påverka negativt. När det gäller den
gröna oljan säger man exempelvis att brännarna i
villapannorna inte fungerar särskilt bra. Det kan
bero på att man har övergått från miljöklass 3 till 2.
Vid användning av miljöklass 2 behöver man
justera brännaren. Det är inte säkert att alla har
gjort det. Det finns en mängd förklaringar vid sidan
om att det skulle ha med den gröna oljan i sig att
göra. Jag tror alltså att oron är obefogad, men vi
måste ändå hantera den på allvar.