Fru talman! Jag inleder med att yrka bifall till förslaget i miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU23.
Eftersom jag tror att riksdagens ledamöter vill komma hem till en välbehövlig helgvila ska mitt inlägg bli ganska kort.
Hygienpaketet är en stor regelteknikförändring. Jag tror att vi alla måste vara inställda på att senare göra smärre revideringar om något oförutsett inträffar. Förslagen innebär att det i många fall blir förbättringar och skärpningar.
Första gången jag såg förslaget var det ett 500-sidigt förslag som skulle läsas in över den så kallade julledigheten för att vi i mitt parti skulle komma in med synpunkter inför förhandlingarna. Roligare julläsning kan man ha.
Förändringarna i lagstiftningen innebär en modernisering och en viss förenkling. Det innebär tyvärr också en ökad harmonisering i EU. Vi flyttar också över viss beslutsrätt till EU i några frågor. I Vänsterpartiet brukar vi inte gilla att makt flyttas över till EU, men vi har i detta betänkande ingen reservation om detta. Det är ju fråga om livsmedelsregler som det har tagit ganska många år att förhandla fram inom EU. Syftet är att vi alla ska få säkra livsmedel. Då är det bra om vi lyckas höja ribban i många länder. Vi kan trots detta arbeta för ännu bättre lagstiftning i Sverige. Genom detta kan vi kanske, som jag tror att Christina Axelsson sade, lansera svensk mat på många EU-medborgares fat.
Jag tror också att det är bra om vi försöker skapa en likvärdig kontroll i de svenska kommunerna. När man såg remissvaren framgick det att Livsmedelsverket ansåg att den nationella kontrollplanen skulle beslutas av regeringen. Jag måste erkänna att ett tag så ansåg också jag det. Men regeringen gör bedömningen att den specialistkompetens och kunskap som krävs för riskbedömningar, analyser av olika kontrollområden med mera för sammanställandet av en nationell kontrollplan saknas i Regeringskansliet. Därför förordar man att Livsmedelsverket ansvarar för detta. Det ska då göras i samråd med de övriga centrala myndigheterna som lämnar bidrag till den nationella rapporten på sina respektive ansvarsområden.
Kontrollplanen ska bygga på riskbedömningar som förväntas vila på en vetenskaplig grund. För att få en insyn i detta arbete fordras det ett aktivt arbete av ledamöter i styrelser, att riksdagsledamöter ställer frågor till statsråd och att regeringens kontrollmakt fungerar.
Vad jag har förstått av förslaget är inte avsikten att det ska leda till några förändringar när det gäller den nuvarande fördelningen av kontrollansvar mellan myndigheterna. Däremot finns det behov både av information och av utbildning. Jag vet att många kommuner har kommit ganska långt i detta arbete när det gäller den nya lagstiftningen.
Fru talman! Om en kommun inte anser sig ha den kompetens som fordras kan den alltid samverka med en annan kommun. Det tycker jag är mycket bra. Vidare förutsätter jag att de centrala kontrollmyndigheterna ska bistå de operativa kontrollmyndigheterna med vägledning och utbildning så att dessa kan leva upp till kraven. Både Livsmedelsverket och länsstyrelserna kallar till träffar just nu.
Avslutningsvis vill jag säga att samhället kommer att behöva fler inspektörer. Enligt Livsmedelsverkets årsredovisning fattas det i dag ca 200 inspektörer. Detta bör vara något för miljö- och rättsmedvetna ungdomar att satsa på.