Fru talman! Alf Wennerfors har frågat mig om vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att koncentrera
biståndet.
Som Alf Wennerfors väl känner till har jag under
min tid som biståndsminister arbetat för att få till
stånd ett effektivare bistånd. Detta ledde i början
till misstänksamhet i vissa kretsar som menade att
man inte kunde ställa samma krav på bistånd som
på annan statlig verksamhet och att det skulle vara
oförenligt med våra värderingar om solidaritet med
världens fattiga. I dag torde kravet på
kostnadseffektivitet och resultat i biståndet vara
allmänt accepterat och ses som en förutsättning för
att biståndet skall kunna bidra till att bekämpa
fattigdomen och till att få fart på den ekonomiska
och sociala utvecklingen.
Det är i sammanhang med effektivt bistånd som
frågan om koncentration skall diskuteras. Jag
håller således med Alf Wennerfors om att Sverige
inte kan vara överallt även om behoven av bistånd
finns och tränger på. Vi måste lära oss att prioritera
bättre. Vi måste också förstå att utnyttja de svenska
resurserna på ett sätt som i högre grad gynnar
biståndet. Vi skall ta det svenska kunnandet i
biståndets tjänst.
Det är utifrån ett sådant synsätt som det svenska
biståndet utformas. I detta ligger också kravet på
ökad koncentration, vilket innebär att
samarbetsländerna i framtiden kan bli färre till
antalet, att vi arbetar i färre sektorer i
samarbetsländerna och att vi arbetar med färre
antal projekt inom sektorerna. Det kan också
innebära att fler insatser fasas ut och avslutas och
att färre nya insatser bereds. Grunden för att detta
skall kunna ske är de strängare krav som i dag ställs
på resultat i biståndet. I regeringens proposition
1991/92:100 tog jag också upp denna fråga, som
följdes upp genom uppdrag till SIDA i
regleringsbrev att arbeta mer aktivt med frågor om
hur man avslutar insatser och verksamheter. Vidare
kommer de årsredovisningar som
biståndsmyndigheterna har att presentera varje
höst i samband med sina anslagsframställningar att
ge ytterligare möjlighet att granska vilka resultat
som uppnåtts i biståndet.
Det bästa sättet att slå vakt om biståndsviljan i
Sverige är att visa att vi inte bara i ord utan också i
handling ställer krav på effektivitet i biståndet. Det
är med den insikten som vi arbetar vidare med
dessa frågor.