Fru ålderspresident! Jag tackar Monica Haider för anförandet. Jag tog replik på grund av det här med de statliga myndigheterna som ska utlokaliseras över landet. Det var inte alltför länge sedan vi fick en rapport från Riksrevisionen där den här politiska frågan lyftes. Det finns en ambition att få ut verksamhet i landet. Då är också frågan vad som händer och om de långsiktiga nyttorna överstiger de kortsiktiga kostnaderna.
När man tittar på exemplen där man vill åstadkomma nytta genom att tillföra verksamhet, till exempel om någonting annat har avlägsnats från en ort eller om man ska nyetablera, det vill säga lägga ut verksamhet, visar det sig ofta att det är bekymmersamt och att den arbetsmarknadsregion som berörs har relativt dåliga ekonomiska, geografiska eller demografiska förutsättningar. Det här är komplexa flyttar.
Jag hörde att det kom lite tankar om att det skulle vara dåligt att man har ett program för hela landet. Men då handlar det om sammanhållning och en strategi över landet i ett omvärldsläge som ser helt annorlunda ut än vad det gjorde för några år sedan. Jag tycker inte att det är så konstigt. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi funderar på hur man får bästa möjliga output på det som ska utföras hos myndigheten, så att dess funktion ligger i fokus för det man ska göra.
Sedan kan man lägga myndigheterna på olika orter. Men som sades i ett tidigare anförande blir det ofta så att de inte läggs där man kanske tycker att man har mest behov av att få någonting för att man ska få dit arbetskraft utan på orter där man ska få det att fungera med arbetskraft som ska komma dit och arbeta; det ska finnas en funktion hos myndigheten.